det är ju det att
jag vill ta hand om dig
få känna hur du liksom bränner hål i min nacke med dina isblå ögon som är fyllda av alldeles för mycket barndomssår, ungdomssmärta
hur du låter dina händer ligga sådär perfekt i min svank i min midja och säger att vi,
vi passar bra ihop
det är ju det att
jag älskar dig fast inte på riktigt
den gamla du, den du som du inte vill vara, den du som fullständigt räddade mitt liv, den du som får mig att skaka får mig att skälva försiktigt, får mig att gråta skrika göra allt för
här står jag
med händerna som en parantes runt hjärtat
och väntar
du frågar försiktigt
"did I leave you heartbroken?"
och jag väntar en stund med svaret
nickar sedan
Hittade denna text för inte så länge sen
Så fantastiskt vacker
Och så otroligt sant...
torsdag 1 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar