söndag 24 maj 2009

I feel a change in the wind sees I




Jag ska aldrig underskatta mig själv igen!





Jessica - Never more

Dum excusare credis, accusas


Det är bara jag nu.

Jag vandrar ensam genom natten med studentmössan djupt nerdragen över ansiktet. Det finns ingen mening att försöka vara snygg och sexig längre. Jag har bytt skor och knäppt tröjan.
Meningslöst.
Jag jagar efter en dröm som för längesedan har srungit ifrån mig.
Det är först nu, när jag tar mina stapplande steg hemåt som jag känner hur alkoholen tar tag i mig. Världen snurrar runt omkring mig och min enda vägledning är att denna väg är min. Fylld av glädje, ångest, skratt och tårar. Här har jag alltid fått gå ensam, vare sig jag velat eller ej. Denna väg är fylld av tankar. Jag känner mig trygg här.

Gatan är fläckvis upplyst av lamporna ovanför mig men i mitt vägskäl är det mörkt. Jag antar att det är så det ska vara, precis innan vi påbörjar vår vandring hem ser det som mörkast ut.

Jag skrev detta när jag gick hem från studentfesten. Jag önskar att jag kunde skriva med samma känsla som förr. Allt jag gör nu är halvdant. Writersblock.
Det är väl tid för mig att ta min penna och mitt block och hitta det som jag vet finns inom mig.
Ikväll finner ni mig på Piren

Jessica - Break away

torsdag 21 maj 2009

Tid

Det är nog på tiden att stänga boken nu. Det börjar lida mot slutet. Jag vill kunna skriva i de där sista raderna och avsluta med "det var i alla fall värt försöket".
Vissa av sidorna kommer rivas ut, vissa kommer bli oläsliga på grund av tårarna medans andra kommer falla ut för att de läses om och om igen.

Allt har gått så snabbt och snart är det över. Jag sa till en mycket god vän att tid är det vi har mest av men ju mer jag tänker på det inser jag hur fel jag har. Tid är väl det som vi knappt har något av alls.
Denna veckan har fått mig att inse vad jag egentligen håller på med och nu ser jag den självdestruktiva bana jag kanar ner för. Här finns det ingen nöbroms men på ett eller annat sätt ska jag klösa mig fast i kanten och klättra tillbaka upp.

Nu ska jag upp till min bebis och jag ska sätta mig i hagen hos henne och bara njuta. Jag ska bara vara där och begrava ansiktet i hennes man. Där vet jag att jag är trygg. Jag behöver inte säga något, hon förstår ändå när jag mår dåligt. När hon lägger mulen i min famn å suckar djupt, då vet jag att jag e hemma. Jag älskar henne så djupt att så att det värker i kroppen.
Jag vill inte förlora henne.
Fan, jag hatar tårar...

Jessica - Over

söndag 17 maj 2009

Do we suffer?

Hej, min vän. Det var längesedan nu. Kom, låt mig trösta dig. Låt mig hålla dig i min famn och skydda dig från verkligheten. Du kan vara trygg här hos mig. Verkligheten är fylld av lögner jag är den enda som säger sanningen. Jag är den enda som vet sanningen.
Kom, låt oss gå. Låt oss gå tills våra sulor är uppslitna och våra fötter värker.
Kanske har vi funnit det som skulle finnas. Kanske har vi sett det som skulle ses. Alla ord har sagts och samtalet har för längesedan dött. Har alla minnen tynat bort i glömskan?

Kom min vän, låt oss försvinna tillsammans in i natten.



Jessica - Walk with me