Moving out!

Nu flyttar jag!!

Bye bye

En dag i punktform

Studier
Kaffe
Irritation
Photoshop
Äppelpaj
Sömnlöshet
En blåsig pir
Ett oväntat samtal
Lyckorus utan dess like!

Moving out?

Försöker och försöker men blir då aldrig nöjd!
Jag hatar uppriktigt sagt datorer, dom bara jävlas med en hela tiden.
Nu blir det en kopp stärkande kaffe så ger jag mig på helvetet igen!!

Av hela mitt hjärta

Idag tycker jag att vi syndar
Vi dricker förbjudet vin, röker förbjudna cigaretter och underhåller oss med förbjudet sällskap.
Allt till tonerna av musiken som vi egentligen borde förakta.
En dag kan inte vara mer välplanerad

Kom änglar

ÅHHHHHHHHHH!!!!!

Vet inte om jag ska gråta tills ögonen svider, skrika rätt ut eller hoppa från berget just nu! Alla tre alternativen känns lockande...
Det är nu jag verkligen känner det.

JAG VILL INTE MINNAS!!!

Jag vill inte veta hur mycket bättre det va förut, hur mycket lyckligare jag var. Jag vill inte bli påmind... Jag önskar så innerligt att jag kunde ta tillbaka allt. Allt jag hade och allt jag var.
Allt jag älskade...

Jag står mitt i ett rum och skriker så att lungorna värker. Jag hör ljudet studsa mot väggarna och ekot ringer länge i mina öron.
Men ingen annan verkar höra.
Tillslut brister rösten
Knäna ger vika och kylan känns allt för påträngande

Jag har tappat min drivkraft, min glädje, min styrka, mitt lugn...
Jag är bitter på mesta och jag är trött på människor och våra idiotiska val.

Nu släcker jag mina ljus...

Små ord som får det att brista

Aj, mitt hjärta

Under a ray of sunlight

Alone in a world
With millions of souls
Walking in Circles
Trapped in their dreams
Unhealthy, unclean
Walking in Circles, now
Do not disturb
Scream in silence
Everyone's sleeping

Quiet
We're living inside of our mouths
Afraid someone just might
Hear what we're thinking
Quiet
Careful of what you might say
'cause they'll put you away

Samtal på samtal på samtal på samtal...
Nej! jag vill inte!
Det som är skrämmande är att det nu är min vardag. Min egna misär och mitt eget personliga helvete. Jag tror att jag har ansträngt mig så pass att det har knäckts.
I wish there were an easier way...








Vill tillägna en liten tanke till pojkarna som gjorde en bra spelning igår!
Dom e fantastiska helt enkelt! <3

Did I leave you heartbroken?

det är ju det att
jag vill ta hand om dig

få känna hur du liksom bränner hål i min nacke med dina isblå ögon som är fyllda av alldeles för mycket barndomssår, ungdomssmärta

hur du låter dina händer ligga sådär perfekt i min svank i min midja och säger att vi,
vi passar bra ihop

det är ju det att
jag älskar dig fast inte på riktigt

den gamla du, den du som du inte vill vara, den du som fullständigt räddade mitt liv, den du som får mig att skaka får mig att skälva försiktigt, får mig att gråta skrika göra allt för


här står jag
med händerna som en parantes runt hjärtat

och väntar

du frågar försiktigt

"did I leave you heartbroken?"
och jag väntar en stund med svaret

nickar sedan


Hittade denna text för inte så länge sen
Så fantastiskt vacker
Och så otroligt sant...

Walking in Circles

Vi spelar ett spel utan regler för tillfället. Där skuld och sympati är våra trumfkort.
Där det är tillåtet att dansa, om det är efter din pipa.
Vi väver nätet större och större. Tillslut fastnar vi i det själva.
Vi gömmer ord och viskar högförräderi i de öron som vill lyssna. De som säger nej avfärdas innan tvivlet sprider sig.
De som vill veta varför förs till galgen där du själv står och ler.
Där du står belåten och blickar ut över de folkmassor som du har lyckats sätta skräck i.
Där du själv fäller din dom.

Tärningen är kastad och frågan kvarstår, är det dina eller mina regler som gäller nu?

Loveliest of all dreams

It was Me and My Girls <3

Smile...

Jag har lyckats såra en av de människor i mitt liv som jag älskar...
Det är väl bara ännu ett bevis på hur dum i huvudet man egentligen är. Det var ju inte meningen att det skulle bli så. Jag vill bara kunna hjälpa till.
Det är lika bra att jag ger upp nu, innan jag gör saker värre för mig själv och andra.

Det har varit alldeles för mycket för mig den senaste tiden. I lördags natt bröt jag samman ute på Beas balkong... Som tur väl var så satt jag ensam. Jag orkade bara inte mer.

Jag känner hur marken under mig börjar ge vika. Jag har vandrat på ostadiga stigar länge nu och jag håller på att falla igenom ner i mörkret igen.
Det kanske är för det bästa ändå. I mörkret kan ingen se dig gråta...

Hur i hela friden kan man vara så dum och tro att man kan hjälpa andra när man inte ens kan hjälpa sig själv? Hycklare är den rätta benämningen på vad jag är skulle jag tro. Meningar fyllda av tomma ord. Förståelse från en plats utan hopp, utan tro på lyckan. En pessimistisk inställning med en övertygelse om meningslöshet

Jag önskar att en bättre människa kunde ta min plats

Team Caddy + 1

"Hej idiot
Vill du rida min häst idag? Tänkte att du kan behöva det."

Utan dig hade jag gått under Jansson!

Du å jag Jansson <3

Dofterna
Minnena
Skratten
Vännerna

Det var 15 minuter av mitt liv då jag fick leva igen

Jag kan inte äta
Jag kan inte sova

Idag e jag sjuk

Give it all away...

Det är slut nu. Det är verkligen helt slut!
Snälla ta mig härifrån. Snälla gör så att det sluta göra såhär ont. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer...
Jag trodde...
Jag hoppades...
Jag trodde att tårarna skulle ta slut. Jag vill bara slippa det.
Ni kommer aldrig kunna förstå och jag kommer aldrig kunna förlåta.
Snälla ta mig härifrån...

Skit

HYPERVENTILERAR!!!

Det här kommer aldrig att gå.... FAN ÅSSÅ!!!!!

I sold you out to save myself

Vad säger det om en människa om den ler på sin dödsbädd?
Tacksamhet för det som varit eller det som kommer?


Det värsta var att få reda på att allt jag gjort, allt arbete, all frustration, alla tårar, alla framsteg och all glädje, egentligen var totalt meningslös.
En varm lördagsförmiddag i juni, när livet inte längre blev värt någonting. Ett fast handslag följt av ett ansträngt leende. Ett totalt sammanbrott och en sömnlös natt inlåst i ett mörk rum med svullna ögon och ett värkande bröst.

Jag kunde hantera det fram tills du sa hur det hade blivit. Fram tills du berättade sanningen för mig.
Jag hade kunnat intala mig att det faktiskt var bra. Varför tror du att jag inte vill åka dit? Jag vill inte få bekräftat det som är verkligheten. Kunde du inte bara låtit mig leva min egen förvridna dröm?
Jag kommer aldrig sluta klandra mig själv! Jag har inte bara förstört mitt eget liv utan hennes med. Förstår du hur ont det gör att veta det??

Du vet hur det är.
Jag vet att smärtan efter Totte fortfarande sitter i. Men det kunde du inte hjälpa. Jag styrde helt själv över händelserna. Jag hade kunnat kämpa. Jag hade kunnat klara det. Istället gav jag upp. Jag gav upp som den svaga jävla patetiska ursäkt för människa jag är!

Such a waste of space...

Det är vad jag är. Such a waste of space...
Meningen med att stiga upp om morgonen, vad är det?
Det jag har lärt mig om mig själv är att jag är en hycklare och en idiot. En dum jävel som inte ser skogen för träden.

Jag tror jag ger fan i världen ett tag nu
Den ger ju uppenbarligen fan i mig så varför ska jag vara något sämre?

Jessica - Aggregationsform

Till dig som var mitt allt

Det värsta är att sakna dig när jag vet att det är mitt eget fel...

F.T.T.O.S

Det är nog lite av ett gränsland jag lever i just nu. Vandrar runt i blindo.
Egentligen vet jag nog inte vad jag vill. Jag kan inte sluta nu för du sviker jag alla förväntningar. Då har jag gett upp allt som någonsin betydde något för ingenting.
Dom säger att jag har ett mål.
"Va skönt för dig, det e ju många ungdomar idag som inte vet vad de ska göra"
Hur många gånger har man inte hört den frasen? Jag vet ju inte vad jag vill! Jag vet bara att det känns skit varenda gång jag sätter mig på bussen till Hoby. Det är så svårt att leva upp till allas förväntningar. Den snälla lillasystern, den goda vännen, den duktiga studenten... Det värsta är att jag verkligen anstränger mig. Jag driver mig själv till vansinne när jag försöker. Jag försöker och försöker och så får jag så mycket skit tillbaka. Jag är inget helgon, det kommer jag aldrig att påstå. Jag hoppas bara ibland att jag kunde få skriva av mina synder och börja om på nytt.
Nu vill jag bara skita i det. Men, jag kan inte det. Då betyder det ingenting längre. Allt som har offrats och allt som har undgåtts för att komma hit, det blir så fantastiskt meningslöst...

Det är väl lika bra att skratta till och le igen som vanligt.
Lika bra att gömma sorgen och ovissheten i det mörkaste hörn som jag kan finna.
Jag har lovat mig själv att vara stark för de som behöver mig, för mina älskade vänner. Det är faktiskt lättare att begrava sig i andras problem ibland. Då slipper man att ta tag i sina egna...

Jessica - Pieces

Tanken va ju...

Please help me cause I'm breaking down

This can't be life we're living

FAN!
Det om nått gjorde så FUCKING jävla ont! Nu vet jag att det var helt fel!
FANFANFANFAN
varför valde jag att ge upp allt?? Nu kämpar jag för ett liv som jag hade, jag kämpar för dig. Jag lovar att inte ge upp. En dag ska det bli vi igen. Jag lovar...
Hur fan kunde det bli så jävla fel?

Don't worry your time

Är det fel att säga att det faktiskt gör ont?
Är det fel att säga att man gråter om nätterna?
Är det så jävla fel att ha känslor?
Jag vet inte... Ibland känns det så. En god vän sa en gång till mig:
Varför är det okej att vara glad utan att ha något skäl, men när man är nere måste det finnas något som är fel?
Jag förstod inte då. Jag kunde inte se logiken i resonemanget. Men nu förstår jag. Jag förstår allt för väl. Plötsligt bara brister det. År efter år att lägga saker på hög, förtränga det, skämta bort det. Det bara brister. Då vet man varken ut eller in.
"Man ser i ögonen på någon om dom har haft det jobbigt, tuffa tider liksom. Sen finns det dom som man kan urskilja något annat i. En mörk skugga som rör sig i det inre. En demon som bara väntar på att få komma ut"
Det e dom som smyger omkring i våra sinnen och fördunklar våra tankar. Som får oss att inte se varför...
Otaliga gånger har jag stått på kanten och iakttagit vattnets stilla rörelser. Aldrig har ett litet steg känts så långt. Men det är kanske bra. När steget väl blir kort, det är då man vet att det är dags att ta det.


Jag önskade att jag kunde förklara precis varför, men jag vet inte. Jag vet helt enkelt inte. Jag vill kunna säga såhär är det, hjälp mig! Innan jag kan be om hjälp, så måste jag förstå felet.
Precis som du sa:
Ingen kommer acceptera det. Jag kan inte säga vad som är fel, det bara är det

Jessica - Lost in translation

Nervös, fast på ett bra sätt

"Jessicas
Dead by Sunrise
2 tracks
på dirren
En häst
sep-09
Från C."

Skivnamnet från helvetet! Skrattar bara jag ser det. Det e verkligen det lilla som gör det...
Tack vännen!

Dreaming

Man borde inte sitta och läsa gamla trasiga meningar
För det enda vi inte kan lappa ihop är söndriga minnen
Vi gömmer oss i ett moln av rök bland dunkla gator och hoppas att ni inte kan urskilja tårarna i våra ögon
Undanskymda från era brännande blickar, era dömande tankar
Låt gatlyktorna lysa våran väg, för nu tätnar dimman...

smile and maybe tomorrow...


Thank you Josh

I väntan på vadå?

Jag vill bara ställa mig å skrika! Fan det bara kryper i skinnet på mig! Ytliga jävla människor...

Vad hände med det vi var förr? Jag saknar det ska du veta. Det var då vi faktiskt brydde oss om varandra...

"Moral är det du hade innan du blev avslöjad"

- C. Bowles

Om du lyssnar

Har kommit in i en trevlig liten Loke fas
Textrader som står lite för nära sanningen kanske?

Det känns bra nu, visst sörjer jag den svunna tiden men det gör vi väl alla?

"jag drömmer om dig om natten"
" Jaha, va drömmer du då?"
"Att du fanns på riktigt...."

Det hopar sig nu

"det går inte att dränka sig själv, jag har försökt"

Fan vad du skrämmer mig...
Jag vill hjälpa dig leva, jag vet bara inte hur


Hör!
Hest skrattar döden.
Bind satan vid rodret, han vet hur man styr.

Nu brister vårt skrov. Nu går vi i kvav.
Stolt skall vi följa vårt skepp i dess grav.
Ned i det mörkröda kokande hav.
Ned i det blod vi är skapade av.

Min kära, här slutar vår vilda seglats
med att vi aldrig visste vår plats.
Håll mig min älskade! Älskade, kom!
Hej hå och en flaska med rom.

- Loke

Onödigt inlägg nr. 84

Alltså... ja... ehm...
Hej!
Det är väl så man brukar börja, med ett hej? Hallå har ja träffat några som säger med. Men dom har varit rätt konstiga. Nej, hej! Hej är bra. Gediget. Det är det säkraste sättet att hälsa på. Hallå är för spexigt. Sen har man ju stött på folk som säger hallå hallå. Jävla idioter! Hallå hallå! Låter som en jävla clown som hälsar på en!
Varför kan folk inte bara säga hej? Inte hallå eller tjena eller något annat jävla skit dom har kommit på. Då hade jag sluppit sitta och tänka på det här!
Nej! HEJ! Det tänker jag säga i alla fall!



Hej, jag är en häst.

_____________________________________________________
Idiotisk fiktion på högsta nivå om jag får säga det själv...

Landslide

Det är stopp nu. Framåt går inte, tanken känns abstrakt. Bakåt är en tanke som endast skulle tänkas av en drömmande fåne.

Under en underbar period var livet perfekt. Allt jag kunde drömma om fanns där. Tänk, jag minns till och med vilket datum som allt vände. 19 oktober 2008. Jag kommer ihåg hela natten som om det vore igår. Tragiskt egentligen. Och möjligtvis en gnutta patetiskt måste jag nog kosta mig på att säga. Det är snart ett helt år sen nu. Årsdag... En sådan ska man fira eller hur? Det är väl bara att börja planera nu skulle jag tro

Hur reder man ut ett spindelväv av 500 meninga som alla är formulerade på olika sätt men där tonen klingar densamma i alla? Det hade varit så mycket lättare om Theseus kunde erbjuda mig sitt garnnystan. Snälla, led ut mig ur denna labyrint som mitt medvetande skapat!


can I be excused
from what I was doing, but what was I doing?

ömm... Hjälp?

MP800

Sista natten i frihet
då är det väl på tiden att man skruvar upp volymen och välkommnar natten

Jessica - Shadow of the day

Crawl back in

You never know what lurks beneath the surface



Ett litet i bland stora bokstäver

You and the night

It's the night that does it, isn't it? The sereneness of it? When we're leaning out my window shearing the last cigarette. Talking about life, laughing abut the stupid things we did.
Beneath the stars it's just you and me.
In the morning I will crawl out of bed and think about the dumb things you said.
"Come back to bed darling. You look cold, let me warm you up."
Giving me a devilish smirk and that look that you know I can't resist.
Tonight we're living in our dream. It all melts away with the first ray of sunlight.

I never regret making the call. Cause I know this won't change things. It's sad though, that I love everything about you, but not you.
One last kiss...

"God night, love"

16 463,10

SÅ
JÄVLA
GLAD!



HURRRRRRRRRAAAAAA!!!!!!

Dagligt tal

Jag: Hej!
Pappa: Jädrans vad jag sov!!
J:haha okej...
P: Minst 10 timmar på 20 minuter sov jag... Men nu ska vi grilla korv! *sjunger* Pappa ska gri i i illa korv. Det tycker pappa om...
HEJ CASSIE! Fan va ful du e! *trallar vidare*

Och ni tycker jag är udda...

Torsdagslidande

Det är en otäck gnagande känsla på besök just nu. Den vill inte lämna mig ifred.
Det kommer aldrig bli bra...

Jessica - Hide behind your lies

HERREGUD!

Kaffe =




och



Impulsbeslut = ÅNGEST!!!!

Turntown

Here comes the night - Kim
Slip out the back - Fort Minor
For always - Josh Groban
From the inside - Linkin Park

Låtarna har gått konstant hela natten. Jag önskar att jag kunde sova...

Slutar vid 16 idag, då har jag lite saker att ta tag i
Hej då!

Jessica - Walking in the rain

Vägen delar sig...

197 timmar av mitt liv har jag vandrat runt i dessa lokaler. 19 nätter eller 8 dagar. Hur man nu vill se på det.
Otaliga koppar kaffe och ja, en och annan ciggaret har det blivit.
Jag har bevittnat spektakulära solnedgångar och iaktagit månen överta natthimlen.
Jag har lyssnat på syrssornas sång i skymningen och hört bildäck som med ett skri skenat iväg över våta vägar.
Många tårar har fallit och ett och annat skratt har blivit kvävt.
Mest av allt har jag nog suttit på min plaststol och tänkt. Det finns inga gamla minnen knutna till denna plats och det är skönt. Jag har kunnat gå igenom mitt liv utan att bli störd. Jag har lagt mycket bakom mig och planerat för framtiden. Stora planer har jag smitt under stjärnorna. Jag hoppas på att jag lyckas få allt att falla på plats.

Ni ska veta hur underbart det är att sitta där. Utan någon press. I en total tystnad som endast brtys av nattens sista tåg som lämnar stationen. Hade det inte varit för kylan som driver mig in igen så hade jag suttit där hela natten och sett stjärnorna tändas en efter en på den midnattsblå himlen.

Nätterna här har verkligen fått mig att uppskatta livet. Bara något så enkelt som att själv stiga upp ur sänger på morgonen är inte så självklart för alla. Många av oss är så otacksamma. Vi ser inte vilken gåva våran fihet är. Det är något fantastiskt...
Jag hoppas aldrig att jag glömmer mina intryck härifrån. När jag slutar uppskatta mitt liv, det är då jag inte förtjänar att leva det längre.

Det är på tiden att vika av från stigen. Det är dags att gå lite vilse. Se en del av världen som har varit stängd förr.
Imorgon ska jag ta min kamera och köra iväg. Ta en promenad i det okända och se vad som gömmer sig bortom min horisont.
Jag tror det kan bli väldigt bra faktiskt...

Jessica - LiNDBORG

ett utkast från mörkret

Om du lyssnar om natten, verkligen lyssnar, kan du höra dödens trötta andetag. Andetag från lungor som sedan länge vittrat sönder.
Lås dörrar och stäng fönster.
Från skuggorna vakar han med en outtröttlig beslutsamhet. Ett fårat ansikte och ärrade händer väntar på att åter hämta det som rättmätigt tillhör honom. Tunga steg för honom in i striden där utgången ständigt är förutbestämd. Det är en kamp som han alltid går segrande ur. Under århundranden hatad för det oundvikliga. Hatad för det han tar och det han lämnar efter
Tomma ögon blickar ut över ett arbete utfört.
Med huvudet sänkt vandrar han vidare i skuggorna, ensam. Den enda i sitt slag. Den enda som strider mot livet.

Ingen kan få mig att skratta som jag kan

Haha vet inte varför jag kom å tänka på den nu men det gjorde jag i alla fall.
Den här novellen skrev jag i 8:an. Efter det har den återanvänds 3 gånger. Först fick koff den när de skulle skriva en novell i 1:an för hon va för lat (och för kass) för att skriva sen använde jag den i 2:an till vårt eget novellprojekt och så lades den upp på skolans hemsida
Jag skrattar så fantastiskt mycket när jag läser den för den e så ful/oseriös/dålig. xD jaja tänkte förgylla folks dag här med ett gott skratt vare sig det e för att den är så flumig eller för att den e så dålig. Här kommer den i alla fall:

De hjältemodiga kakan

Partners in crime forever you and I

Hur många nätter har jag inte suttit och stirrat upp mot stjärnornas oändlighet? Varje gång slår det mig hur liten min värld är. Jag vill upptäcka vad som återstår.
Nästa år vid denna tid kommer jag ej vara kvar. Jag vet inte var jag kommer vara eller hur jag tar mig dit men jag lovar, att jag har börjat utvigda min värld.
Nya platser och nya upplevelser. Jag är för rastlös för att stanna kvar.
Jag drömmer ofta om oupptäckta vidder. Stekheta dagar och kyliga nätter. Snö som yr och regn som faller tungt. Till fots och till häst. Otaliga meter kommer jag lägga bakom mig.

Jag vill träffa dig.
Du som sitter på andra sidan havet och drömmer likt mig. Jag vill veta om natthimlen är lika vacker där du är. Om bilarna låter likadant när de rusar förbi under dina stjärnor.
Vi vandrar samma stig du och jag, och under en obestämd framtid delar vi på livet.
Tankar, drömmar, skratt, andetag. Tystnad. Det är så makalöst vackert...

När vi skiljs åt är det med ett leende. Nog ses vi allt igen.
Och efter tidens ljudlösa vingslag blir det säkert så. Men tills dess vandrar jag vidare, och upptäcker stjärnorna på en annan plats.

kl 03.27

Jag vill bara göra en kort summering och säga:
WOHO!!!!
Tack för mig

My dreams and my Wednesdays ain't going nowhere

Timmarna jag har här känns inte lika tunga längre. Det är skönt. Jag bävar dock inför dagarna när jag ska jobba som personlig assistent. Det kommer aldrig bli bra det... men än så länge sitter jag här. Har 6 timmar kvar, visst det låter mycket men tiden har börjat gå snabbare.

Jag kan inte förstå att sommaren snart är över. Vart har dagarna tagit vägen? Skolan snart igen då.

Matte C,D
Biologi A,B
Fysik A,B
Kemi A,B

Det känns tufft som fan ska jag säga er. Men vad jag ska göra under det kommande läsåret är att begrava mig i skolarbetet och bli en extrem kaffe narkoman. Jag och Emelie kommer ha sånna studiecirklar så det e helt sjukt!
Men på ett sätt är det skönt, att äntligen få använda hjärnan igen. Efter 3 år på etetiska är det bara äpellmos där uppe. Min hjärna hänger inte med i svängarna längre. Hoppas bara att jag fortfarande klarar det. De senaste åren har jag inte kunnat koppla ihop saker för 5 öre, har känt mig så dum. men det har blivit lite bättre nu, och det är ju skönt...

Nej nu ska jag ta tag i tvätten å efter det blir det nog lite kaffe. kaffe kan aldrig vara fel...

Jessica - Förväntansfull

DET E INTE OKEJ!!!

Solis på Jannebergs sommarbete:







Solis när hon va min:






Försökte hitta bilder som va av liknande slag och kvalitet... ASSÅ DET E VERKLIGEN INTE OKEJ!!! Hon ser ju hemsk ut!!


Detta e en av de sista bilderna jag någonsin tog på min älskling:





Fan va dåligt jag mår nu... Jag som trodde hon skulle få det bra. Nu ångrar jag mig att jag inte hittade någon annan... FAN!!

I sing to you of silverswans, of kingdoms and chimes
I sing of bodys intertwined, underneath an innocent sky

^__^

LiNDBORG

Det är en ide´
Eller än så länge bara en tanke
Men det är en fin tanke i alla fall

Welcome to the jungle

"Det är du som slåss, för att du säger att jag slåss"

Ja, jag är rädd...

Huden är kritvit men brinnande varm

Jag trodde verkligen att jag kunde släppa det. Att jag hade kommit över det värsta nu. Men varje gång jag ser bilderna så brister det för mig

HUR LÄNGE SKA DET GÖRA SÅ HÄR JÄVLA ONT??

Det är ett stor svart hål i mitt hjärta där du bodde. Det enda jag har att fylla det med är mina tårar. Orden jag skrev är lika sanna nu som de var då

Nu var det över för evigt, bebis e borta.
Känns som om en stor bit av mig saknas
Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta
Jag kommer alltid minnas den totala friheten, lättnaden över att få rymma från verkligheten.
Värmen i vintermörkret...

Du fattas mig

Mitt förstånd applåderar mig för mitt beslut medans mitt hjärta skriker idiot.
År, veckor, månader, dagar, timmar, sekunder. Det spelar ingen roll. Vartenda andetag jag tar skaver i bröstet. Men det är väl så det känns antar jag, när ens själ har slitits itu...
Dagarna som jag har haft i stallet nu har varit underbara, även om allt egentligen bara är en flyktig dröm.
Jag önskar att jag bara, en sista gång, kunde få känna den där känslan. Den där känslan som jag bara kunde få när jag steg upp alldeles för tidigt på min sovmorgon så jag kunde hinna upp till stallet och mocka innan skolan. Det fanns inget som var så undrbart som att se solen sakta resa över de snöklädda vallarna medans man hörde hästarna knapra på sitt morgonensilage för att hålla värmen.
Det fanns stunder när jag vandrade genom stallgången och det slog mig, närmare himlen än så här kommer jag nog aldrig.

5 år... 5 år är en lång tid. Det är mycket att minnas.
Så mycket jag har upplevt, så mycket jag har fått tillbaka. Visdomarna jag har lärt mig kan de aldrig ta ifrån mig, men de kan inte heller läka ett brustet hjärta.

Ett litet i bland stora bokstäver...
Det är väl det jag är just nu. Visst finns jag där och alla är väl medvetna om det, men ingen har tänkt på hur det ser ut egentligen...

Jag vet att jag borde väl prata med någon om hur det är, men jag vll inte pracka mig på. Folk har nog med problem, jag vill inte vara ett av dom. Här behöver ni inte läsa om ni inte vill. Här är väl enda stället som jag kan bli av med allt nu för tiden. Det är väl därför jag har skrivit allt mer sen jag sålde Solis. Förut så lyssnade ju hon...

Jessica - -----

När orden sviker så lånar vi av Loke

Nu sover min vän
Långt från demoner och fasor
Kanske kan hända att hon vaknar igen
men bredvid står prinsen i trasor
Med en bortsprungen häst
och en avbruten lans
Vad kan jag ge dig för tröst
Jag vet inte var jag ska hugga någonstans
när demonerna bor i ditt bröst

2370526

Det ligger en dimma utanför fönstret
När man har varit uppe hela natten
är det lätt at finna lycka i något så simpelt som en ljumen kopp kaffe
Även om Ole fortfarande får mig och le

Team Caddy

Jag har upplevt ren glädje idag. Det var underbart...

Det var asså 6 veckor sen jag satt på hästryggen ändå kändes det som om jag aldirg slutat när jag kom upp i sadlen igen. Alla rörelser var så intränade, det satt i ryggraden. Det var underbart att få flyta fram över marken på bara det där speciella sättet man kan på en häst igen. Varenda rörelse är synkad. En känsla av total samhörighet... Jag tycker synd om er som aldrig får uppleva den känslan.
Jag kan aldrig förklara hur mycket jag saknar det varje dag. Att få komma tillbaka till min fristad, var som att vandra genom himlens portar. En djup känsla av lugn och fred i sinnet.
Jag har aldrig behövt det så mycket som just nu. Livet har varit så upp och ner nu men bara en dag i stallet asså...
Tack Koff för att du förstod hur mycket jag behövde det här. Du kunde låtit stallgänget ta hand om henne men du lät mig...
Jag älskar dig Koff och du betyder allt för mig just nu <3
Du å jag Jansson <3

Jessica - Glad

Time to let go my darling

Jag kan bara hoppas
att hon vaknar på rätt sida imorgon...

Would you ever wanna leave it?

Till tonerna av Lifehouse har jag under natten drömt mig bort över havet.
Ca 6000 kr
Det är frågan om det är värt det? Nog hade det varit fantasktiskt...
Drömma får man

Jessica - Blind

Det fanns mer

Det var som att det blev lättare att andas nu, när regnet föll.
Regnet var det han älskade mest, näst efter henne förstås. Hon med de bottenlösa bruna ögonen. Kvinnan vars ögon han gärna drunknade i för då visste han att han alltid skulle vara nära henne. Hon som var det mest fantastiska på denna jord.
För fyra veckor sen lyfte planet till London. En evighet. Varje dag utan henne hade varit en plåga, trots telefonsamtal och brev. Snart skulle han få känna hennes mjuka läppar mot sina.
Han hade plockat maskrosor till henne. Det var hennes favoriter. "Missförstådd skönhet" sa hon alltid och log sådär som bara hon kunde.

Världen kändes så inbjudande på något sätt. Han tog ett djupt andetag, slöt ögonen och njöt. Nu skulle han gå för att möta henne. Han gick ut och låste dörren bakom sig. De varma sommardropparna smekte den solbrända huden på hans axlar. Någon jacka tog han inte, det var ingen mening. Han skulle bara gå en liten bit. Snart skulle han få hålla henne i sina armar igen. Bara tanken fick hans hjärta att slå ett extra slag. Han stannade till för att bevara känslan, så att han skulle komma ihåg det här ögonblicket förevigt.

Nu såg han fasaden på hennes hus. Och där, vid dörren stod denna underbara kvinna som fick hans värld att snurra. Hon log mot honom. Han gömde undan blommorna. De skulle bli en överraskning.

Han märkte aldrig bilen som kom runt hörnet.
Det sista han någonsin såg var sin älskades skräckslagna ögon innan han föll till marken

Nattens tankar kom till ytan

"Men bejb, vad gör du ute?"
"Visst är det vackert?"
"Vad?"
"Regnet"
"Regnet?"
"Det känns så mycket lättare nu. Allt spolas rent. Världen får andas"
"Kom in nu istället, du kommer bli förkyld."
"Älskar du mig?"
"Varför frågar du det? Det vet du att jag gör!"
"Jag skulle också vilja andas. Rensas från allt ont..."
"Vad menar du med det?"
"Vi borde nog inse att det är meninglöst, vi kommer aldrig bli det vi en gång var. Regnet har spolat med oss ner i kloakerna. Det finns inget vi längre, bara du och jag."
"Älskling, säg inte så! Vi har varandra. Vi lovade... Förevigt..."
"Kanske spolade regnet bort löftena om en framtid också..."
"Så vad du säger är att det är slut?"
"Ja, det är slut."

Crtl+B

Finns det något värre än att vara strandsatt?
Det värsta är väl att varje gång jag ser på klockan så saktar tiden in. Alla roar sig. Östersjö och Falsterbo. Det vore egentligen inte så illa om jag inte visste att Hanna hade utflyttnigsfest. Jag vill verkligen få säga hej då ordentligt för med hennes flytt till Götet så kommer denna håla till stad förlora en underbart härlig person
Kommer sakna dig Hanna! <3

Det kommer vara många fikadagar innan du flyttar ska du veta. Och nåde dig om du inte kommer å hälsar på oss!!

Jag får väl återgå till mitt "arbete"
Problemet är bara
att när man sitter här, 10 timmar i sträck
så har man aldelles för mycket tid att fundera
och det är aldrig bra när man är ensam...

Jessica - LiNDBORG

1989?

Människor överallt
Glädje och alkohol i överflöd
Köldskadad vid en å
Det e skönt att få komma undan
Ett tag i alla fall...

Jessica - Min egen

Tid, kan vi finna något mer rellativt?

Herregud klockan är snart halv nio! Vart har dagen tagit vägen?
Fast det är ju klart, jag borde ha förstått att dagen hade rullat iväg när jag hade lyssnat igenom soundtracken till alla Pirate filmerna...
Jag har verkligen suttit vid datorn hela dagen! Det är lite illa... Jag får väl ta tag i det som finns kvar av dagen och göra något med mitt liv.
Ska nog börja med en dusch, för mellan dig och mig, så stinker jag gammal fis just nu.
Så nu vinkar jag hej då och försvinner från denna plats!




If you're just safe about the choices you make, you don't grow.

Jessica - Fyyyy Faaaan

Panrummet

Jag vill bli full
jag vill inte supa
Jag vill vara med mina vänner
jag vill inte träffa någon
Jag vill berätta
jag vill inte att ni ska veta
Jag vill härifrån
jag vill inte lämna det jag har kvar
Jag vill
jag vill inte

Jag vet inte vad jag vill. Vad som helst som kan få mig att släppa allt.
Måste vara stark, för deras skull. Någon måste vara det...
Någon gång blir det min tur. Men inte nu. Nu är det lika bra att le och hoppas att skriken jag kväver inte hörs ut

Jessica - 2000

Dumle funkar ju inte...

Äntligen hemma!
Det är skönt. Känns lite tomt bara, men det gör det alltid i ett tyst hus... Men jag tycket faktiskt om det.

Det var underbart att komma upp till stugan igen å få njuta av lugnet. Sen måste jag säga att... att jag och syster hade faktiskt kul tillsammans. Men orolig är jag allt.
Det sas saker som tål att tänkas på.
Nu får jag väl slåss mot ensamheten med en kopp te och stereon på max.
Ska dra på mig den där mysiga tröjan jag köpte idag också. Ja, det blir nog bra...
Sen är det nog på tiden att gå igenom Solis grejer... Det är nog bäst att jag gör det när jag är själv eftersom att sammanbrottet är ett faktum.
Frågan är bara
är det värt att gräva upp minnena?

Jessica - Living 10 feet under

Ett litet i bland stora bokstäver

Vi gick till mitten och fann himlen

Tänk vad ett berg kan sätta igång

Jag finner det så ytterst intressant att iaktta utvecklingen.

Vi människor är egocentriska, ja då räknar jag även in mig själv. Men detta måste väl inte vara något negativt? Hade inte människan haft ett extremt egocentriska så skulle vi aldrig ha överlevt. Är det inte lite därför vi har utvecklat detta blogg system? Alla vill väl berätta om sig själva och hur dom mår? Alla älskar vi ju uppmärksamhet, jag vet att jag gör det i alla fall... det är skönt att få vara kryptisk och skriva så att folk inte förstår. Keep them interested. Alla gör vi det och alla tycker vi det är lika underbart när folk blir konfunderade. Egentligen borde man säga rätt ut som det är, men folk har en tendens att bli sårade då och det är ju inget roligt. Alla väljer vi vad som borde sägas och vad som borde hållas hemligt. Alla spelar vi spelet, ingen mening att försöka förneka det. Jag skulle aldrig tro på det i alla fall.
Varför jag skriver detta kan man fundera över. Eller jag funderade över det, nja det var mer en tanke som slog mig. Jo jag ska i alla fall upplysa er om det.
Det är för att jag känner mig likgiltig. Jag vet inte om det har något med det skrivna att göra men så är det. Jag känner mig likgiltig till livet och människor över lag. Jag känner att skulle jag dö imorgon så skulle det inte kännas som om jag har missat något i mitt liv. Och nej jag har inga självmordstankar, jag har kommit över det stadiet. Men som sagt, jag känner mig just nu likgiltig inför döden. Det som händer händer. Inget att göra åt.
Detta betyder inte att jag sitter och säger att jag inte skulle sakna någon av mina vänner om de försvann eller nått hände dom. Men det är inte mycket man kan göra eller hur?

Men men, det var bara lite konstiga tankar från min sida. Egentligen borde jag väl utveckla de mer men jag orkar inte. Anna och Angelika kommer upp på kaffe nu. Och jag ska luta mig tillbaka och njuta av stunden med dom. För vem vet, det kanske blir den sista?

Jessica - Weirdoooo

London bridge is falling down

För att summera:

AJ!!!!

Det kanske inte va så jävla smart asså...

Jessica - Drummel

Are you the hat guy?

"AH! There you are! Now to lure him out of the house. I know, I'll blow it up! Yes! Yes and....no. No, it won't work, then he'll be dead... Oh! I know! I'll turn him in to a duck! Yes, yes, it's so evil! Oh,oh... I don't know how to do that... And I don't really need a duck..."

Kanske om jag skulle... nej förresten inte än. Eller varför inte? det e ju bara jag som kommer veta... ;)

Fly med mig

Ha!

Kaggen

Hello lonely - Theory Of a Deadman
Heartless - Kanye West
I'm not dead - Pink
Han Jag och Alexandra - Loke
Light on - David Cook
Born in the Eighties - Milow
You Don't Know (Single Version)- Milow
Rain (Feat. Scarface & Billy Cook)- Chamillionaire


Det e mina låtar och mina minnen
Regn kan inte stoppa mig, natten kommer vara min

2650+325*10

De senaste dagarna har varit underbara!
Otaliga timmar av vänner och solsken.
Måste säga att igår var en heldag. Först var jag och anna ute vid Lindenborgsjön å fotade sen blev det fest hela kvällen. Höll typ på från 17-05. Gött som bara den.
Älskar mina vänner över allt <3

Så sitter jag här med en lättande baksmälla och en gnagande tanke. Jag tänker inte ta upp den här, för då kommer folk bli irriterade på mig. Eller mer irriterade. Det finns väl ingen plats i denna världen för välvilja antar jag. Nej jag klandrar ingen annan för jag hade kunnat stoppa det. Hade jag gjort det anorlunda, sagt ifrån, så hade jag sluppit denna gnagande tanke. Man får ju stå för konsekvenserna av sina val antar jag...
Nu ska jag gå och koka en kopp te och bädda ner mig framför tv:n.
Och så bjuder jag på en bild från igår. Kanske kommer det fler, vem vet?




Jessica - I won't trust myself with you

Jag tror faktiskt att det var precis just i denna stund som det slog mig, att hon kommer inte tillbaka. Det har kännts så overkligt. Som en mardröm som jag bara inte kunnat vakna ur. Allt hände på samma gång. Hela student köret lixom. Jag har inte hunnit bearbeta det än.
26 dagar har gått. Och ju mer tid dom går desto mer förstår jag vad jag saknar. Jag har ingenstans att ta vägen längre.
Jag vill sitta där i hagen brevid henne igen, helt utsliten efter en lång och svettig dag i stallet, efter att hon otacksamt nog har rullat sig när jag har spenderat en halvtimme med att tvätta henne, och bara le. Men aldrig mer.
Aldrig mer vattenkrig en varm sommardag
Aldrig mer svära över att fästena till slangen lossnar
Aldrig mer skratta hejdlöst åt hästarnas galna vårkänslor


JAG HATAR DET HÄR!

Jag vill ha tillbaka mitt liv...

Jessica - Forever love

Twisted mind

Egentligen borde jag väl sova
men hur ska man kunna det
när bara själva tanken är så absurd?
Så därför välkomnar jag natten och försvinner ut
Jag vet inte vart jag är påväg
bara att jag kommer dit någon gång
Jag vet i alla fall att inatt är jag ensam
och det är så jag vill ha det

Jessica - Good night

Alla har samma lösenord

Tyvärr är det så
att när vi sitter ensam i mörkret
har vi bara oss själva att skylla
att där bland de brända papperna
finner vi våra liv i glödande meningar
att du sitter och tittar upp på dina stjärnor
och känner du skuld för vad du har gjort
Tyvärr blev det nog så
att meningarna brann innan de skulle

Hello darkness, my friend

Sitter på jobbet.
Jag har läst om Lisa inatt, hon förlorade sin mamma i cancer...
Mina problem verkade helt plötsligt så minemala. Tänk att verkligheten kan slå en så hårt när man sitter på en plastsol under stjärnhimlen.

Klockan är rätt mycket nu, eller lite beroende på hur man ser på det. 04.34 är hon...
Det är väl okej antar jag, klockan då alltså.

När jag kommer hem om 3 timmar kommer mamma sitta vid köksbordet och äta frukost. Jag ska krama henne och berätta hur mycket jag älskar henne. Det förtjänar hon...

Jessica - Nattuggla

Tänk er att varje morgon få se solen stiga
Små rosa moln med guldkant
Det då jag lever

Saknad

72 år idag

Sov gott lilla Farmor

Folkteaterns föreställning av den inbillade sjuke är i afton inställd på grund av sjukdom
Statsteaterns föreställning av Den girige är i afton inställd på grund av inflationen
Maten på resturang Kometn är i afton inställd i köket
Visans vänners visafton i afton är i afton inställd på grund av att visans vänner har blivit ovänner.
Samtliga TV program är i afton dåligt inställda

You think you know

Le trots att ditt hjärta brister.
Jag vill inte le, jag vill lägga mig ner på marken och skrika. Många beslut har jag gjort som jag har ångrat men detta... Allt är borta. Jag vill komma ihåg tiden som glädje men så fort minnena kommer följer tårarna tätt inpå. Jag önskar att jag kunde föklara för er hur ont det verkligen gör, att ha förlorat den man älskar mest. Jag vet att många av er tycker att jag är löjlig. Men ni vet inte hur mycket hon har betytt för mig, och hur många gånger hon har räddat mitt liv... Ni kommer aldrig förstå...

Jessica - Never more

Tårar, Karlskrona och liftare. Natten blev rätt intressant tillslut ;)

A midsummernights dream

Så mycket firande det blev för mig.
Mår piss, är helt utsliten men är för pigg för att sova. Jag orkar bara inte med alla fyllon ikväll. Kan jag inte vara en av dom vill jag inte vara bland dom.
Jag har grävt fram popcorn ur skafferiet. Batman: The drak Knight verkar lovande. Jag sätter mig tillrätta framför datorn nu. Borde nog köpa en ny datastol. Imorgon kanske...
Glad midsommar på er!

You either die a hero or live long enough to see yourself become the villain

Jessica - Let's put a smile on that face

The only one who can save me, is me

Nu när tiden är på min sida och jag har världen framför mina fötter är det dags att starta ett nytt projekt. Kanske kommer det lyckas, kanske inte. Vad jag vet är att det är i alla fall värt ett försök. Det är för mycket just nu som förstör och jag har ingen att skylla än mig själv.
En stark fasad som döljer en svag och bortglömd individ. Saker som gör mig svag, som bryter ner min självkänsla.
Det finns så mycket som jag ångrar men det förflutna är just det, förflutet. Det har gjort mig till den jag är och och det jag föraktar. Idiotiska impulsval har fört mig hit. Jag ber om ursäkt till alla er som jag har sårat och knuffat undan på vägen. Jag hoppas bara att ni förstår att jag försöker bättra mig och att ni kan förlåta mig. Jag har betett mig illa, jag vet, men jag ska försöka på något nytt


Jessica - NowOrNever

Ensam och rädd
Upptryckt mot väggen
Mörkret tränger in och förvränger sinnena
Kan inte andas
Det måste få ett slut

Söndagsnöjen

Nu har jag gjort om.
På tiden att starta något nytt


Jessica - Ordinary people

Glada dagar...?

Det är verkligen som att vandra i en cirkel.
Idiotiska val som gör mig till den idiot jag är. Snart är jag en av det hundratals studenter som tappat tron på framtiden. Jag är en i mängden. Synd att man inte kan vara speciell. Smälta in är min talang, jag önskar att det vore något annat...

Staind va otroligt...

Jessica - At The Corner

Några roliga svampar?

Marley, Uggla, Heat, geografi, pipa, havet och en 08
Årets rock va lyckad!

Jessica - Full som en kastrull

S

Varför har jag gjort såhär? Jag borde vatt hos henne hela dagen å bara njutit men istället har jag supit. Jag har sökt efter att bli redlös för att glömma att om några få timmar är det över, för evigt. Jag borde ha vatt där. Nu får jag sitta här å ångra mitt idiotiska val istället.
Allt jag har haft att kämpa för, mitt skäl att stiga upp på morgonen, den lilla livsglädje som har funnits...
This can't be life we're living, cause I don't wanna live no more
Om jag ändå kunde få någon att förstå hur ont det faktiskt gör. Nu är jag inget

Jessica - Tom

Hej kom å hjälp mig å dö

Kontrakten ska skrivas på om 30 min

seal your own death

Jessica - just won't last

It's just like a...

Jag är tung i huvudet
Det har hänt så snabbt så jag har inte hunnit med
Som förr fast anorlunda
Vänner blir svikna och förväntningar rasar samman
Jag är falsk och borde inte litas på
Är det så fel att vilja minnas?

Ibland om natten önskar jag att det skulle vara över
men bara ibland...

Jessica - Låt mig gå

I feel a change in the wind sees I

Jag ska aldrig underskatta mig själv igen!




Jessica - Never more

Dum excusare credis, accusas

Det är bara jag nu.
Jag vandrar ensam genom natten med studentmössan djupt nerdragen över ansiktet. Det finns ingen mening att försöka vara snygg och sexig längre. Jag har bytt skor och knäppt tröjan.
Meningslöst.
Jag jagar efter en dröm som för längesedan har srungit ifrån mig.
Det är först nu, när jag tar mina stapplande steg hemåt som jag känner hur alkoholen tar tag i mig. Världen snurrar runt omkring mig och min enda vägledning är att denna väg är min. Fylld av glädje, ångest, skratt och tårar. Här har jag alltid fått gå ensam, vare sig jag velat eller ej. Denna väg är fylld av tankar. Jag känner mig trygg här.
Gatan är fläckvis upplyst av lamporna ovanför mig men i mitt vägskäl är det mörkt. Jag antar att det är så det ska vara, precis innan vi påbörjar vår vandring hem ser det som mörkast ut.

Jag skrev detta när jag gick hem från studentfesten. Jag önskar att jag kunde skriva med samma känsla som förr. Allt jag gör nu är halvdant. Writersblock.
Det är väl tid för mig att ta min penna och mitt block och hitta det som jag vet finns inom mig.
Ikväll finner ni mig på Piren

Jessica - Break away

Tid

Det är nog på tiden att stänga boken nu. Det börjar lida mot slutet. Jag vill kunna skriva i de där sista raderna och avsluta med "det var i alla fall värt försöket".
Vissa av sidorna kommer rivas ut, vissa kommer bli oläsliga på grund av tårarna medans andra kommer falla ut för att de läses om och om igen.

Allt har gått så snabbt och snart är det över. Jag sa till en mycket god vän att tid är det vi har mest av men ju mer jag tänker på det inser jag hur fel jag har. Tid är väl det som vi knappt har något av alls.
Denna veckan har fått mig att inse vad jag egentligen håller på med och nu ser jag den självdestruktiva bana jag kanar ner för. Här finns det ingen nöbroms men på ett eller annat sätt ska jag klösa mig fast i kanten och klättra tillbaka upp.

Nu ska jag upp till min bebis och jag ska sätta mig i hagen hos henne och bara njuta. Jag ska bara vara där och begrava ansiktet i hennes man. Där vet jag att jag är trygg. Jag behöver inte säga något, hon förstår ändå när jag mår dåligt. När hon lägger mulen i min famn å suckar djupt, då vet jag att jag e hemma. Jag älskar henne så djupt att så att det värker i kroppen.
Jag vill inte förlora henne.
Fan, jag hatar tårar...

Jessica - Over

Do we suffer?

Hej, min vän. Det var längesedan nu. Kom, låt mig trösta dig. Låt mig hålla dig i min famn och skydda dig från verkligheten. Du kan vara trygg här hos mig. Verkligheten är fylld av lögner jag är den enda som säger sanningen. Jag är den enda som vet sanningen.
Kom, låt oss gå. Låt oss gå tills våra sulor är uppslitna och våra fötter värker.
Kanske har vi funnit det som skulle finnas. Kanske har vi sett det som skulle ses. Alla ord har sagts och samtalet har för längesedan dött. Har alla minnen tynat bort i glömskan?
Kom min vän, låt oss försvinna tillsammans in i natten.



Jessica - Walk with me

The broken down pieces

Flackande ljus. Rökelse. Smaken av irish cream mot torra läppar och en låt som spelas om och om igen.

Ljusen blåste jag ut och teet lät jag vara kvar men rökelsen glömde jag. Nu är doften fortfarande kvar, tung och påträngande.
Imorgon stod det i sms:et. Ett enda ord. Det var antagligen allt hon förmådde att skriva. Det var två dagar sen. Fyra gånger fick jag ringa innan hon ens svarade och då la hon bara på. Så rädd som jag var under den stunden kan jag bara inte beskriva...

Just nu har jag hamnat på en känslomässig bergochdalbana. Har kluvit mig själv i två. Ena stunden skrattar jag högt och hjärtligt medans jag i nästa låser in mig i mitt rum och bryter samman. Det är mörkret som för med sig sorgen. Mörkret och ensamheten. De två saker som jag en gång såg som min fristad har nu blivit min största fiende. Det enda jag kan gör för att slåss mot tysnaden är att skruva upp ljudet på mp3. Då slipper jag höra mina egna tankar och kan bara vara. För när tysnaden lägger sig hör jag dom hånfulla rösterna i mitt huvud. "Fan va ful du är..." "Värdelösa fitta..." "Totalt obegåvad..."
Komentarer om mitt utseende har alltid rullat av min rygg. Jag vet om att jag inte e vacker och jag accepterar det. Men att förolämpa min personlighet och min intelligens är som att sticka en kniv i mina lungor och långsamt låta mig kvävas. För det är allt jag har och om jag inte ens har det så är jag helt enkelt totalt meningslös. Jag är ett vandrande skal med en fånig uppsyn och så kommer det att förbli.

Känns som jag bara klagar. Det finns människor som har haft det mycket värre. Fan vad jag hatar att vara svag!! Vet inte vart jag ska ta vägen. Förlåt...



You might feel in control of things but you're not holding all the strings

Jessica - Sent om natten

Bad girl

Är det verkligen meningen att jag ska känna så här? Har jag gjort något fel kanske? Jag borde göra en helomvändnding å lämna allt det där bakom mig, men det är inte så lätt. Hur kan man älska någon och samtidigt hata den så mycket att man önskar att den aldrig hade funnits?

Så fort som bussen rullade in i stan igårkväll kom all ångesten tillbaka. Uppe i Stockholm hade jag på något sätt lyckats förtränga allt. Alla människor och allt skit som finns i denna staden var som bortblåst. Det va bara jag å mina älskade pinglor. Och så va du tvungen att ringa. Jag sket i det då, la det åt sidan, men det låg hela tiden där å gnagde under ytan. Löftet som du gav mig är bara som en viskning långt långt bort nu. "Jag har slutat, jag lovar" Så va det med det ja... Jag orkar bara inte med det längre. Jag ligger varje kväll och är rädd för att imorgon är den dagen då jag aldrig mer kommer få se dig igen. Jag kan inte leva på hoppet om förändring längre för jag vet att det bara är en dröm.
Jag har blivit sviken av så många nu så att fraserna "jag lovar" och "för alltid" har ingen betydelse. Fan ta det! Blir jag lämnad så blir jag det om annars, good for me. Men jag orkar inte kämpa längre, finns ingen mening. Måste istället leva från dag till dag. Inte dra på mig en massa skit. Jag ska bli glad, jag tror det va så mitt nyårslöfte lät. Dags att ta tag i det där nu.

Nej, ikväll ska jag bara skita i det å försöka ha trevligt. Party on lixom! En sak som gäller hela kvällen:

Don't leave your number, no I'm not callin
Sex's not love and no I'm not fallin for you

No need to be nice no more... ;)

Jessica - Sick of it!

I don't know anymore...

There's always cracks
Crack of sunlight
Crack in the mirror on your lips

I was never looking for approval from anyone but you
And though this journey is over, I'll go back if you ask me to

I've tried to hide my scars from you
I'm not scared just changing
Right beyond the cigarette and the devilish smile


Jag förstår inte varför jag lyssnar på låten om och om igen men jag kan inte låta bli.
Men det stämmer inte, jag är rädd. Fruktansvärt rädd. Jag är rädd för den jag har blivit och den som jag kommer bli. jag är rädd för framtiden och för att sharaden ska falla och jag ska bli ensam igen. Jag saknar den jag var, något fruktansvärt, men jag vet att jag aldrig kan bli den personen igen. Allting ändras nu och jag rycks ofrivilligt med. Sista avfarten är för länge sedan passerad. Att spola tillbaka bandet nu är omöjligt.

Snälla försvinn ut ur mitt huvud. Vart jag än går så e du där. Du har tagit över och jag kan inte bli av med dig. Jag vill bort från den här stan och alla minnena. Det är jag som måste leva med min dubbelmoral medans du bara kan stå brevid å tro att allt är bra. Orden du säger är bara tomma stavelser. Det finns ingen betydelse bakom dom längre.

Jag vet inte, kanske kommer det något bra ut ur det här. Men den enda utvägen jag kan se nu är att jag måste svika mig själv och de som betyder mest för mig. Hur ett oskyldigt samtal kan förstöra allt är för mig obegripligt....




Jessica - Infected

Please

http://www.youtube.com/watch?v=mpopqtiTpdU

jag vet inte.... Snälla förlåt mig allihop men den närmaste tiden kommer jag vara nere och förvirrad, ha överseende med mig.

STICK!

FY FAN!!!
Ilskan kokar inom mig! Hur understår du dig att säga något sådant!! Mina händer är knutna , jag vill bara slå något. Avreagera mig. Jag trodde aldrig att du kunde vara så falsk! Jävla fitthål rent ut sagt! Jag sitter här å känner hur tårarna stiger i ögonen. Kommer aldrig kunna lita på dina ord igen. Att du bara understår dig! Helvete! Det e fan inte värt att fälla tårar för dig mer! Jag vill bara ställa mig å skrika dig rätt i ansiktet.
Såhär arg va det längesen jag var. Jag bara skakar. Frågan e om du fortfarande e värd det...
FAN TA DIG!!!!!


Be afraid, cause this is going to hurt alot


Jessica- Lögn

One memory I want to loose

Då va man här igen då. Back to base...

Jag har tagit körkort för de som bryr sig. Ett flyktigt glädjerus där tankar om frihet och självständighet var framträdande. Stora planer med små medel.

Många gånger har tankar om flykt från denna plats snurrat i mitt huvud men genast har förnuftet krossat drömmen och bundit mig kvar.
Så nu sitter jag här, stirrandes in i skärmen och dricker mitt svalnande kaffe som så många gånger förut. Jag hatar det. Samma rutin dag ut och dag in. Skolan, stallet, sova, skolan, stallet, sova. Jag har tröttnat på att vandra denna ändlösa stig. Hur långt jag än går så ser allting likadant ut. Dagarna flyter ihop och mitt koncept för tid lukras upp. Veckorna blir till månader och helt plötsligt ligger jag där, slagen till marken av verklighetens realism.
Rätta dig i ledet och sänk din blick. En drömmare har ingen plats i denna värld.
Kanske har det blivit dags att sluta hoppas. Jag har blivit lämnad här i mörkret och letar desperat efter en utväg. Kylan svider i mina lungor och förhindrar mig från att ropa efter hjälp.
Jag ber dig, hitta mig.

Jessica - Gone with the wind

Crawl inside my head with me

Idag har varit en antisocial Lifehouse dag. Fast denna dagen har väl inte varit så lång. Vaknade vid halv 8 sen somnade jag om å sov till halv 3! Har mest hållt mig inne å gjort ingeting. Kände att jag behövde det idag.
Anledningen till att jag sov så länge va antagligen att jag inte va i säng förens kl 4, hade vatt på pubben. Det va jätte trevligt måste jag säga. Kände mig riktigt glad när jag kom hem. Vi stod utanför och snackade hur länge som helst om det mesta.

Jaja livet har väl rullat vidare i sin vanliga takt annars. Har börjat komma in i de vanliga spåren igen, på gott och ont. Har lärt mig på senaste tiden att det finns vissa som jag helt enkelt inte kan lita på, det är tragiskt men sant.

Det är så mycket som jag skulle vilja berätta men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig eller till vem. Nån gång ska jag berätta allt för någon. Någon jag vet jag kan lita på... Fast först å främst måste jag börja lita på mig själv igen. Måste sluta göra en massa saker som jag vet är idiotiskt.

Usch, jag finner verkligen ingen insperation till detta idag. Skiter i det nu. Jag och mina hjärspöken går nu. Orkar inte bry mig om det...

Jessica - Schizophrenic Conversations

Det ack så välkända borde förbli okänt

Jag vandrade på en välkänd stig ikväll. Jag känner till varenda sten och varenda grop och allting var sig likt. Jag har gått där så många gånger men jag har hållit mig därifrån på sista tiden. Jag minns bara den kvällen vi gick där, bara du och jag, och regnet började falla. Du la din jacka runt mig och höll om mig. "För värme" sa du.
Jag ville aldrig att du skulle släppa mig. Jag kommer ihåg att jag önskade att jag kunde frysa just det ögonblicket så att det alltid kunde vara du och jag. Foolish thinking from a foolish girl...

Ikväll gick jag ensam. Jag vet inte varför jag gick dit, jag har faktiskt ingen aning men jag stannade på precis det stället där vi stod och så mig omkring. Allt var sig likt, allt förutom jag. Jag är helt anorlunda nu. Du är helt anorlunda nu.

Jag tror faktiskt att jag älskade dig. Men uppenbarligen ljög du för mig.



Jord.
Korslagda rosor på ditt bröst.
Det känns precis som jag har varit här förut, jag vet precis hur det tar slut
Med vilken röst. Och vilka ord.

Trött
Jag är så oförklarligt svag.
Jag kanske borde men jag orkar inte mera jag kan aldrig acceptera ditt förslag att du och jag har dött.

Tyst.
Fast världen skriker står i brand. Jag ser din kropp i varje träd i varje sten jag ser din hals och dina ben.
Jag ser din hand. Och de vackra läppar som jag kysst. Så jag går ner.
Det finns en värld vi inte ser. Där ska jag vandra genom tunnlar, genom gångar ibland underjordens fångar till det
levande.

Oh my!

Ja herregud e väl allt man kan säga om idag...
Fast allt i den mest positiva anda. Hade karaktärs arbete imorse. Första halvan av lektionen satte jag ljus å sov på soffan (mys med Tina ^^) å andra halvan var det Charlie för hela slanten :D Håller på att sätta mig mer och mer in i denna karaktär och jag finner ständigt nya djup i honom. När jag satt imorse och gick igenom manuset (för femhundrasjuttioelfte gången) kom jag fram till att besöket hem till Gloria ser han som sin sista chans. All or nothing lixom. Fast samtidigt som han vill så vågar han inte satsa. Sjukt komplicerad människa... And you know I love them that way!
Och jag känner att alla problem och känslor som jag har haft nu på sista tiden verkligen kommer att hjälpa mig att gestalta Charlie (om jag nu vågar släppa min spärr det vill säga)

I vilket fall, sen va det ju naturkunskapen. Ämne fortplantning. 2 timmar hade vi diskussion om sex. Haha säger bara stackars Fredrik! Ensam kille i klassen lixom.
Härlig lektion i alla fall. Blev ett långt snack om honomsexuallitet och hurvida det är genetiskt eller ej. Och Gunnel sa en sak som jag fann väldigt vettigt.
"Från början tror jag att alla är bisexuella. Utan spärrar för vem det är "tillåtet" att älska"
Jag håller faktiskt med henne. Samhället sätter ju en väldig blockad för hur människor får och inte får vara.
Jaja, tur att man har lyckats bli så pass stark att man vågar stå för den delen av sig själv i alla fall...

För att helt byta ämne måste jag påpeka att det mesta börjar lugna ner sig nu. Stormen som har rivit inom mig har börjat lugna sig nu och förnuftet har börjat återvända. Föraktet som jag känt mot dig har börjat försvinna och jag skiter ärligt talat i vad du har för dig. Så länge du inte drar in mig i skiten igen. Det finns ingen nästa gång längre, inget vi. Det är du och jag nu. Jag vill inte tappa kontakten med dig, även om du har fått mig att må skit så behöver jag dig. Tyvärr är jag sån, jag ser det fina i dig även om ingen annan gör det. En gång hade vi något speciellt men det försvann den där natten och det vet vi båda.
Ja, jag saknar det vi hade och bilden av dig som jag hade innan kommer leva vidare i mitt minne långt efter du har försvunnit.

Föresten
jag tror att jag börjar bli kär ^^

It's really good to hear your voice saying my name
It sounds so sweet
Coming from the lips of an angel
Hearing those words it makes me weak

Jessica - Over it

Det finns alltid något...

Jaha, då kuggade man på uppkörningen idag då. Det känns ju kul... FAN!!
Bröt ihop totalt när han sa det. Jag hatar att vara svag men hur mycket jag än försökte kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Blev kuggad på grund av en ynka grej också. Visst det kanske e fjöntigt att bli upprörd över något sånt litet men jag känner mig så jävla dålig. Alla jag känner har klarat det på första försöket och så kommer jag och misslyckas. Det är just sådana här grejer som slår mig ur balans. Och jag som precis hade hittat fäste igen...
Att sträva efter något så länge och sen snubbla på trösklen är bara bittert. Får väl göra som jag alltid gör, bita ihop och skämta bort det. Har funkat än så länge i alla fall.
Fick en ny tid till uppkörningen. Då kommer jag vara dubbelt så nervös å det är ju bra... eller inte.

Resterande tid av dagen kommer Disturbed och LP ringa i mina öron och förhoppningsvis kan jag försvinna in i min egna bubbla igen och slippa omvärlden om endast för en sekund...

Jessica - Gone away

Se där...

När jag vaknade imorse var jag faktiskt riktigt glad. Eller imorse och imorse och imorse, klockan var 13.30. Men det är väl inte så konstigt att jag sov länge när jag inte va hemma förens 5 imorse.
Det va fest hos Fidde igår och jag lyckades med den fina konstarten att somna på soffan! Sletet...
I vilket fall träffade jag lite nytt folk och det är ju alltid trevligt. Fast tyvärr va det en stackars tjej som blev lite för full å efter den incidenten var det bara jag å Linn som var pepp på fest, men vi hade kul i alla fall ^^

Jaja det va en liten anakdot.
Det verkar som om idag kommer bli en bra dag. Solen lyser och det är vår i luften. Det känns som om glädjen sakta håller på att återkomma i mitt liv. Håller långsamt på att ändra mitt sätt att se på saker och ting och det behövs.
Är hjärtligt trött på mig själv och mitt beteende på sista tiden faktiskt! Jag har alltid varit en positiv människa och det tänker jag banne mig förbli!! Det finns alltid något bra man kan ta ut ur alla situationer även om det är svårt att se när det är som värst. Chain of events liksom...

Visst, det finns några grejer jag måste reda ut nu innan jag kan gå vidare men det fixar jag nog. Även om vissa saker kommer vara betydligt svårare än andra. Jag menar, jag ska snart ta bort den delen av mitt liv som har definierat vem jag är som person och det är väl det som skrämmer mig mest just nu. Jag har alltid varit "hästtjejen" men när Solis försvinner vem är jag då? Det är då hela mitt liv tar en vändning och jag är uppriktigt rädd för det. VILL INTE!
Men om det skulle gå åt helvete så vet jag att jag kan ta hjälp av mina underbara vänner.
Jag har bestämt mig för att endast umgås med människor som får mig att må bra och jag måste säga att än så länge har jag lyckats rätt bra.

Imorgon är det Karlskrona som gäller! Teoriprovet. Herregud jag kan ju säga att jag e bara lite nervös! Dagen innefattar alltså plugga, plugga, stallet å plugga. Sen blir det å gå å lägga mig tidigt så jag är utvilad tills imorgon. Det blir helt enkelt direkt i säng efter nattfodringen. Nåde den som ringer mig efter kl 10 ikväll! Det är dödsstraff på det!
Wish me luck!


Jessica - På väg

The begining of the end

9-årigt varmblodssto e. Gentle Star u. Sobel Viktoria ca 160 mkh säljes till varaktigt hem. Tränad inom travet men aldrig startad.

Är en dam med mycket egen vilja som kräver en rutinerad ryttare som är bestämd och lugn. Trevlig att rida och handskas med. Säljes till dig som vill ha en häst att utvecklas tillsammans med.

Är dock svårlastad men detta antagligen pga av att hon aldrig åker transport.

Säljes med all utrustning

Pris: 10 000

Så sätter det igång....

At the breaking point

Jag har alltid ansett mig själv som en stark person. En person som kan klara av livets prövingar, bara resa upp, borsta av smutsen och gå vidare med ett leende på läpparna. Men de senaste veckorna har bevisat mig fel.
Egentligen var det väl i början av förra sommaren som allt startade. Små saker hände till höger och vänster som sedan lades på en stor hög som tillslut rasade ner över mig. Jag hade ett enormt bråk med den personen som betyer mest för mig i mitt liv och det var då jag förstod att jag hade låtit någon komma så nära mig att jag hade blivit sårbar.
Jag har känt många människor genom åren som jag har ansett vara mina vänner som jag på något sätt tappat kontakten med och inte brytt mig det minsta. Men denna gången blev jag uppriktigt rädd för att förlora någon. Detta var för mig ett nytt koncept.
Efter den händelsen försköte jag vara mer öppen men ändå var jag rädd att känna mig så ensam igen.

Hur kommer det sig att jag drar upp detta igen kan man ju undra? Jo för att jag har funderat mycket över olika händelseförlopp den senaste tiden och kommit fram till att allting daterar tillbaka till den dagen. Och jag måste säga att på senaste tiden har en viss känsla av hopplöshet och förakt mot mig själv börjat byggas upp. En gång hade jag självförtroendet att säga precis vad jag ville och göra det jag kände för. Det finns inte längre. Den ständiga undertexten är:
"Undra vad dom tänker?"

Måste säga att jag fick faktiskt ett litet svar på den frågan här om kvällen
Allt som måste sägas är: Heartless - Hinder
Tack för det liksom...

Själv känner jag att jag balanserar på kanten och pressen och stressen knuffar mig bara närmare och närmare stupet.
"Det e fan ingen mening att satsa nu, du kommer ju ändå inte lyckas med dina mål. Du siktar för högt"
Min inre monolog skapar en sådan positiv stämming för mitt psyke, inte sant?
Jävla dubbelmoral jag har! Jag säger till alla andra att sikta högt och det kan inte gå mer än åt helvete.
Men det är ju så, jag måste börja våga!!

Det är helt enkelt väldigt mycket som är på gång just nu och det tär på mig.
Men situationen jag skapar åt mig själv är ju inte så bra heller. Jag knuffar allt åt sidan och tänker "det löser sig". Jag vet om att den enda som kan lösa mina problem är jag.
Men jag vill passa på att påpeka att hur dåligt jag än mått och oavsett vilka problem som jag har stött på så har det funnits en som alltid varit där och stöttat mig.
Tack min älskade Viol <3

Jag har på senaste tiden pratat om en förändring och jag tror jag har förstått vad dom måste göras...

Jessica - Live for today

Allting är ju relativt...

Idag har varit en dag bland alla andra. Har mest gjort ingenting. Va hos hästarna imorse sen har jag mest svävat omkring å smålett för mig själv. Ingenting som skulle göras har blivit gjort och allting som inte skulle göras har gjorts.
Det mest positiva med idag har väl varit två saker:

* Har gått ner 2 kilo (på väg :D )
*Sverige klådde Koreanerna i handbollen!

Tycker faktiskt att de skötte sig jäkligt bra i första halvlek men sen så släppte dom in koreanerna för mycket på linjen så där fick dom många mål. domarna ska vi inte ens prata om!!
Svenskarna fick utvisning efter utvisning å tillslut blev Kim Andersson uppskickad på läktaren!! FITTEDOMARE!!

Sen till det som slog ner mig lite till jorden igen då. Kom upp till nattfodringen, kolla igenom Solis hovar (har inte varit så bra på sistonde) v f jätte fickor och sönder. Fan... Så nu måste jag nog ringa ut Roland för att få hjälp. Kul när jag precis börjat få igång henne igen så kommer jag kanske få ställa henne igen. Snart ger jag upp alltså...

Ha! Det kommer jag ju göra med! Hon ska ju säljas till våren...
Hur ska jag klara det? Hela min värld kommer vändas upponer. Mer än halva mitt liv har jag hållit på med hästarna, 4 år hos Janna med Solis. Så plötsligt allt tar slut. Hästarna och stallet har alltid varit min stadiga plats på jorden. Där har jag alltid kunnat få vara ifred med mina tankar eller bara gå å inte tänka något alls, rensa huvudet. Att den platsen inom en snar framtid snart kommer försvinna är för mig ett koncept som jag har lite svårt att greppa.
Förnuftet säger att det jag gör är rätt. Jag hjälper familjen och jag kan fokusera på mina studier, medans mitt hjärta river i bröstet på mig och skriker ut att allt detta är så fel...
Ja, jag har accepterat situationen och den går inte att ändra på. Jag har fått fyra underbara år med min älskling och fått ett andra hem, en andra familj.
Den dagen jag ser transporten svänga runt kurvan och försvinna iväg för alltid kommer nog etsas in i mitt minne.

Folk pratar om kärlek, och visst vissa som läser detta kommer säkert tycka att jag är konstig men, jag har aldrig haft mer kärlek för någon eller något i hela mitt liv. När man spenderar varenda dag, i ur och skur, hur sjuk man än är med en häst är det bandet som växer upp mellan häst och människa olikt något annat.
Jag förväntar mig inte att det kommer finnas många som förstå, men ni som förstår, ha överseende med mig när den dagen kommer för att det kommer inte vara något ljus tid...

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results

Jessica - Goodbye my love

En lyckans dag ^^

Men tjopang i röbetan va glad jag har vatt idag!
Har hela dagen gått på något slags lyckorus å svävat på som rosa moln ^^
Va lite anti imorse med tanke på dagen från helvetet igår men sen när jag kom till skolan å träffade alla mina underbara vänner så kunde bara dagen bli bra! Plus att körskolan gick jätte bra och att handbollen drar igång igen!!! Så himla härligt att få komma igång å träna igen. Har kännt länge nu att det är dax för det. Är så jäkla trött på att gå omkring och vara missnöjd med mig själv. Hur kul e det på en skala att vakna varje morgon å tycka att man ser förfärlig ut? Nej, nu ska det bli ändring på det. Dax för projekt viktminskning!!

Har funderat rätt seriöst på att tattuera in Annas häst nu med. Okej jag rånekade första gången hon sa det. Sen sa jag att om hon gör min fågel gör jag hennes häst. Hon sa till mig att det gör hon så jag får nog stå för mitt ord.
Har ju funderat så länge på att tattuera mig nu och inte vetat vad jag har velat göra men även om den e ful som stryk så varje gång jag ser den kommer jag att tänka på dessa 3 åren jag har haft på vägga, alla vänner jag har fått och allt som har hänt. Både det bra och det dåliga. Och är det ju det som är meningen med tattueringar, att de ska få oss att komma ihåg?
Och när jag tänker efter, dessa tre åren har varit de mest händelserika i mitt liv så varför skulle jag vilja glömma? Att ha något som påminner mig om denna tiden och dessa underbara människor som jag har privilegiumet att kalla mina vänner är ju inte helt fel...

"Our greatest glory is not in never falling but rising every time we fall"

Minnen av framtiden

Dax att testa något nytt nu då... Blogga.

Här ska jag försöka skriva av mig och hålla koll på vad som händer i mitt liv. Känner att jag måste ha nångonstans att göra detta för jag vill aldrig mer känna som jag har känt nu dom senaste dagarna det e fan inget bra. Jag förändrades mycket som människa förra året och det kommer bli ännu större förändringar detta därför känner jag att det nu e dax för mig att bli mordern å skaffa blogg.
Tyck vad ni vill om mig och vad jag men här kommer jag skriva om livet, universum och allting.
Don't like it, don't read!

Allting började på körskolan idag.
Visst först gick det bra men sen mot slutet blev jag så stressad å körde nästan in i en vägg! Herregud...

Känt mig så väldigt hopplös på sista tiden.
Efteråt bara gick jag, jag lämnade cyklen och bara gick.
Satte upp musiken på högsta volym och försvann in i min egen värld. Solen värmde alla lyckliga ovetande människor, själv rörde jag mig bland skuggorna. Försökte smälta in och försvinna iväg. Men ändå är jag kvar.

När jag väl lyfte blicken var jag vid gölen. Solen blänkte över isen och jag mindes alla dom lyckliga stunderna som varit. När jag inte behövde tänka på hur jag såg ut eller behövde ta ansvar för andra. Då när jag också var en av dom där lyckligt ovetande människorna som sitter på caféet å skrattar åt skämtet som precis drogs, eller diskuterar med vännerna om framtiden. Jag är trött på att vänta på framtiden.
Jag vet inte om jag vill vara med om den. När man har gjort allt man vill göra och sett allt man velat se, är det då någon mening att ruttna bort på ett ålderdomshem där det enda man har att se fram emot är när minnet sviker en och man slipper komma ihåg alla vänner man har förlorat?

Igårkväll var jag ute med Charlie. Min älskade vän som så länge jag har känt honom alltid funnits där för mig. Jag vet inte riktigt hur vi blev vänner egentligen det bara blev så. På något sätt känns det som om han förstår mig. Att bara sitta å lyssna på musik å dricka kaffe utan någon press om att samtalet måste flyta på.
Den talande tystnaden...

Jag håller på att avsluta ett kapitel i mitt liv och jag vet inte vad som är värt att ta med sig till nästa för att föra historien vidare

Jessica - Dance dance