ett utkast från mörkret

Om du lyssnar om natten, verkligen lyssnar, kan du höra dödens trötta andetag. Andetag från lungor som sedan länge vittrat sönder.
Lås dörrar och stäng fönster.
Från skuggorna vakar han med en outtröttlig beslutsamhet. Ett fårat ansikte och ärrade händer väntar på att åter hämta det som rättmätigt tillhör honom. Tunga steg för honom in i striden där utgången ständigt är förutbestämd. Det är en kamp som han alltid går segrande ur. Under århundranden hatad för det oundvikliga. Hatad för det han tar och det han lämnar efter
Tomma ögon blickar ut över ett arbete utfört.
Med huvudet sänkt vandrar han vidare i skuggorna, ensam. Den enda i sitt slag. Den enda som strider mot livet.