Bad girl

Är det verkligen meningen att jag ska känna så här? Har jag gjort något fel kanske? Jag borde göra en helomvändnding å lämna allt det där bakom mig, men det är inte så lätt. Hur kan man älska någon och samtidigt hata den så mycket att man önskar att den aldrig hade funnits?

Så fort som bussen rullade in i stan igårkväll kom all ångesten tillbaka. Uppe i Stockholm hade jag på något sätt lyckats förtränga allt. Alla människor och allt skit som finns i denna staden var som bortblåst. Det va bara jag å mina älskade pinglor. Och så va du tvungen att ringa. Jag sket i det då, la det åt sidan, men det låg hela tiden där å gnagde under ytan. Löftet som du gav mig är bara som en viskning långt långt bort nu. "Jag har slutat, jag lovar" Så va det med det ja... Jag orkar bara inte med det längre. Jag ligger varje kväll och är rädd för att imorgon är den dagen då jag aldrig mer kommer få se dig igen. Jag kan inte leva på hoppet om förändring längre för jag vet att det bara är en dröm.
Jag har blivit sviken av så många nu så att fraserna "jag lovar" och "för alltid" har ingen betydelse. Fan ta det! Blir jag lämnad så blir jag det om annars, good for me. Men jag orkar inte kämpa längre, finns ingen mening. Måste istället leva från dag till dag. Inte dra på mig en massa skit. Jag ska bli glad, jag tror det va så mitt nyårslöfte lät. Dags att ta tag i det där nu.

Nej, ikväll ska jag bara skita i det å försöka ha trevligt. Party on lixom! En sak som gäller hela kvällen:

Don't leave your number, no I'm not callin
Sex's not love and no I'm not fallin for you

No need to be nice no more... ;)

Jessica - Sick of it!

I don't know anymore...

There's always cracks
Crack of sunlight
Crack in the mirror on your lips

I was never looking for approval from anyone but you
And though this journey is over, I'll go back if you ask me to

I've tried to hide my scars from you
I'm not scared just changing
Right beyond the cigarette and the devilish smile


Jag förstår inte varför jag lyssnar på låten om och om igen men jag kan inte låta bli.
Men det stämmer inte, jag är rädd. Fruktansvärt rädd. Jag är rädd för den jag har blivit och den som jag kommer bli. jag är rädd för framtiden och för att sharaden ska falla och jag ska bli ensam igen. Jag saknar den jag var, något fruktansvärt, men jag vet att jag aldrig kan bli den personen igen. Allting ändras nu och jag rycks ofrivilligt med. Sista avfarten är för länge sedan passerad. Att spola tillbaka bandet nu är omöjligt.

Snälla försvinn ut ur mitt huvud. Vart jag än går så e du där. Du har tagit över och jag kan inte bli av med dig. Jag vill bort från den här stan och alla minnena. Det är jag som måste leva med min dubbelmoral medans du bara kan stå brevid å tro att allt är bra. Orden du säger är bara tomma stavelser. Det finns ingen betydelse bakom dom längre.

Jag vet inte, kanske kommer det något bra ut ur det här. Men den enda utvägen jag kan se nu är att jag måste svika mig själv och de som betyder mest för mig. Hur ett oskyldigt samtal kan förstöra allt är för mig obegripligt....




Jessica - Infected

Please

http://www.youtube.com/watch?v=mpopqtiTpdU

jag vet inte.... Snälla förlåt mig allihop men den närmaste tiden kommer jag vara nere och förvirrad, ha överseende med mig.

STICK!

FY FAN!!!
Ilskan kokar inom mig! Hur understår du dig att säga något sådant!! Mina händer är knutna , jag vill bara slå något. Avreagera mig. Jag trodde aldrig att du kunde vara så falsk! Jävla fitthål rent ut sagt! Jag sitter här å känner hur tårarna stiger i ögonen. Kommer aldrig kunna lita på dina ord igen. Att du bara understår dig! Helvete! Det e fan inte värt att fälla tårar för dig mer! Jag vill bara ställa mig å skrika dig rätt i ansiktet.
Såhär arg va det längesen jag var. Jag bara skakar. Frågan e om du fortfarande e värd det...
FAN TA DIG!!!!!


Be afraid, cause this is going to hurt alot


Jessica- Lögn

One memory I want to loose

Då va man här igen då. Back to base...

Jag har tagit körkort för de som bryr sig. Ett flyktigt glädjerus där tankar om frihet och självständighet var framträdande. Stora planer med små medel.

Många gånger har tankar om flykt från denna plats snurrat i mitt huvud men genast har förnuftet krossat drömmen och bundit mig kvar.
Så nu sitter jag här, stirrandes in i skärmen och dricker mitt svalnande kaffe som så många gånger förut. Jag hatar det. Samma rutin dag ut och dag in. Skolan, stallet, sova, skolan, stallet, sova. Jag har tröttnat på att vandra denna ändlösa stig. Hur långt jag än går så ser allting likadant ut. Dagarna flyter ihop och mitt koncept för tid lukras upp. Veckorna blir till månader och helt plötsligt ligger jag där, slagen till marken av verklighetens realism.
Rätta dig i ledet och sänk din blick. En drömmare har ingen plats i denna värld.
Kanske har det blivit dags att sluta hoppas. Jag har blivit lämnad här i mörkret och letar desperat efter en utväg. Kylan svider i mina lungor och förhindrar mig från att ropa efter hjälp.
Jag ber dig, hitta mig.

Jessica - Gone with the wind

Crawl inside my head with me

Idag har varit en antisocial Lifehouse dag. Fast denna dagen har väl inte varit så lång. Vaknade vid halv 8 sen somnade jag om å sov till halv 3! Har mest hållt mig inne å gjort ingeting. Kände att jag behövde det idag.
Anledningen till att jag sov så länge va antagligen att jag inte va i säng förens kl 4, hade vatt på pubben. Det va jätte trevligt måste jag säga. Kände mig riktigt glad när jag kom hem. Vi stod utanför och snackade hur länge som helst om det mesta.

Jaja livet har väl rullat vidare i sin vanliga takt annars. Har börjat komma in i de vanliga spåren igen, på gott och ont. Har lärt mig på senaste tiden att det finns vissa som jag helt enkelt inte kan lita på, det är tragiskt men sant.

Det är så mycket som jag skulle vilja berätta men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig eller till vem. Nån gång ska jag berätta allt för någon. Någon jag vet jag kan lita på... Fast först å främst måste jag börja lita på mig själv igen. Måste sluta göra en massa saker som jag vet är idiotiskt.

Usch, jag finner verkligen ingen insperation till detta idag. Skiter i det nu. Jag och mina hjärspöken går nu. Orkar inte bry mig om det...

Jessica - Schizophrenic Conversations

Det ack så välkända borde förbli okänt

Jag vandrade på en välkänd stig ikväll. Jag känner till varenda sten och varenda grop och allting var sig likt. Jag har gått där så många gånger men jag har hållit mig därifrån på sista tiden. Jag minns bara den kvällen vi gick där, bara du och jag, och regnet började falla. Du la din jacka runt mig och höll om mig. "För värme" sa du.
Jag ville aldrig att du skulle släppa mig. Jag kommer ihåg att jag önskade att jag kunde frysa just det ögonblicket så att det alltid kunde vara du och jag. Foolish thinking from a foolish girl...

Ikväll gick jag ensam. Jag vet inte varför jag gick dit, jag har faktiskt ingen aning men jag stannade på precis det stället där vi stod och så mig omkring. Allt var sig likt, allt förutom jag. Jag är helt anorlunda nu. Du är helt anorlunda nu.

Jag tror faktiskt att jag älskade dig. Men uppenbarligen ljög du för mig.



Jord.
Korslagda rosor på ditt bröst.
Det känns precis som jag har varit här förut, jag vet precis hur det tar slut
Med vilken röst. Och vilka ord.

Trött
Jag är så oförklarligt svag.
Jag kanske borde men jag orkar inte mera jag kan aldrig acceptera ditt förslag att du och jag har dött.

Tyst.
Fast världen skriker står i brand. Jag ser din kropp i varje träd i varje sten jag ser din hals och dina ben.
Jag ser din hand. Och de vackra läppar som jag kysst. Så jag går ner.
Det finns en värld vi inte ser. Där ska jag vandra genom tunnlar, genom gångar ibland underjordens fångar till det
levande.