Bad girl

Är det verkligen meningen att jag ska känna så här? Har jag gjort något fel kanske? Jag borde göra en helomvändnding å lämna allt det där bakom mig, men det är inte så lätt. Hur kan man älska någon och samtidigt hata den så mycket att man önskar att den aldrig hade funnits?

Så fort som bussen rullade in i stan igårkväll kom all ångesten tillbaka. Uppe i Stockholm hade jag på något sätt lyckats förtränga allt. Alla människor och allt skit som finns i denna staden var som bortblåst. Det va bara jag å mina älskade pinglor. Och så va du tvungen att ringa. Jag sket i det då, la det åt sidan, men det låg hela tiden där å gnagde under ytan. Löftet som du gav mig är bara som en viskning långt långt bort nu. "Jag har slutat, jag lovar" Så va det med det ja... Jag orkar bara inte med det längre. Jag ligger varje kväll och är rädd för att imorgon är den dagen då jag aldrig mer kommer få se dig igen. Jag kan inte leva på hoppet om förändring längre för jag vet att det bara är en dröm.
Jag har blivit sviken av så många nu så att fraserna "jag lovar" och "för alltid" har ingen betydelse. Fan ta det! Blir jag lämnad så blir jag det om annars, good for me. Men jag orkar inte kämpa längre, finns ingen mening. Måste istället leva från dag till dag. Inte dra på mig en massa skit. Jag ska bli glad, jag tror det va så mitt nyårslöfte lät. Dags att ta tag i det där nu.

Nej, ikväll ska jag bara skita i det å försöka ha trevligt. Party on lixom! En sak som gäller hela kvällen:

Don't leave your number, no I'm not callin
Sex's not love and no I'm not fallin for you

No need to be nice no more... ;)

Jessica - Sick of it!