Ingen kan få mig att skratta som jag kan

Haha vet inte varför jag kom å tänka på den nu men det gjorde jag i alla fall.
Den här novellen skrev jag i 8:an. Efter det har den återanvänds 3 gånger. Först fick koff den när de skulle skriva en novell i 1:an för hon va för lat (och för kass) för att skriva sen använde jag den i 2:an till vårt eget novellprojekt och så lades den upp på skolans hemsida
Jag skrattar så fantastiskt mycket när jag läser den för den e så ful/oseriös/dålig. xD jaja tänkte förgylla folks dag här med ett gott skratt vare sig det e för att den är så flumig eller för att den e så dålig. Här kommer den i alla fall:

De hjältemodiga kakan

Partners in crime forever you and I

Hur många nätter har jag inte suttit och stirrat upp mot stjärnornas oändlighet? Varje gång slår det mig hur liten min värld är. Jag vill upptäcka vad som återstår.
Nästa år vid denna tid kommer jag ej vara kvar. Jag vet inte var jag kommer vara eller hur jag tar mig dit men jag lovar, att jag har börjat utvigda min värld.
Nya platser och nya upplevelser. Jag är för rastlös för att stanna kvar.
Jag drömmer ofta om oupptäckta vidder. Stekheta dagar och kyliga nätter. Snö som yr och regn som faller tungt. Till fots och till häst. Otaliga meter kommer jag lägga bakom mig.

Jag vill träffa dig.
Du som sitter på andra sidan havet och drömmer likt mig. Jag vill veta om natthimlen är lika vacker där du är. Om bilarna låter likadant när de rusar förbi under dina stjärnor.
Vi vandrar samma stig du och jag, och under en obestämd framtid delar vi på livet.
Tankar, drömmar, skratt, andetag. Tystnad. Det är så makalöst vackert...

När vi skiljs åt är det med ett leende. Nog ses vi allt igen.
Och efter tidens ljudlösa vingslag blir det säkert så. Men tills dess vandrar jag vidare, och upptäcker stjärnorna på en annan plats.

kl 03.27

Jag vill bara göra en kort summering och säga:
WOHO!!!!
Tack för mig

My dreams and my Wednesdays ain't going nowhere

Timmarna jag har här känns inte lika tunga längre. Det är skönt. Jag bävar dock inför dagarna när jag ska jobba som personlig assistent. Det kommer aldrig bli bra det... men än så länge sitter jag här. Har 6 timmar kvar, visst det låter mycket men tiden har börjat gå snabbare.

Jag kan inte förstå att sommaren snart är över. Vart har dagarna tagit vägen? Skolan snart igen då.

Matte C,D
Biologi A,B
Fysik A,B
Kemi A,B

Det känns tufft som fan ska jag säga er. Men vad jag ska göra under det kommande läsåret är att begrava mig i skolarbetet och bli en extrem kaffe narkoman. Jag och Emelie kommer ha sånna studiecirklar så det e helt sjukt!
Men på ett sätt är det skönt, att äntligen få använda hjärnan igen. Efter 3 år på etetiska är det bara äpellmos där uppe. Min hjärna hänger inte med i svängarna längre. Hoppas bara att jag fortfarande klarar det. De senaste åren har jag inte kunnat koppla ihop saker för 5 öre, har känt mig så dum. men det har blivit lite bättre nu, och det är ju skönt...

Nej nu ska jag ta tag i tvätten å efter det blir det nog lite kaffe. kaffe kan aldrig vara fel...

Jessica - Förväntansfull

DET E INTE OKEJ!!!

Solis på Jannebergs sommarbete:







Solis när hon va min:






Försökte hitta bilder som va av liknande slag och kvalitet... ASSÅ DET E VERKLIGEN INTE OKEJ!!! Hon ser ju hemsk ut!!


Detta e en av de sista bilderna jag någonsin tog på min älskling:





Fan va dåligt jag mår nu... Jag som trodde hon skulle få det bra. Nu ångrar jag mig att jag inte hittade någon annan... FAN!!

I sing to you of silverswans, of kingdoms and chimes
I sing of bodys intertwined, underneath an innocent sky

^__^

LiNDBORG

Det är en ide´
Eller än så länge bara en tanke
Men det är en fin tanke i alla fall

Welcome to the jungle

"Det är du som slåss, för att du säger att jag slåss"

Ja, jag är rädd...

Huden är kritvit men brinnande varm

Jag trodde verkligen att jag kunde släppa det. Att jag hade kommit över det värsta nu. Men varje gång jag ser bilderna så brister det för mig

HUR LÄNGE SKA DET GÖRA SÅ HÄR JÄVLA ONT??

Det är ett stor svart hål i mitt hjärta där du bodde. Det enda jag har att fylla det med är mina tårar. Orden jag skrev är lika sanna nu som de var då

Nu var det över för evigt, bebis e borta.
Känns som om en stor bit av mig saknas
Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta
Jag kommer alltid minnas den totala friheten, lättnaden över att få rymma från verkligheten.
Värmen i vintermörkret...

Du fattas mig

Mitt förstånd applåderar mig för mitt beslut medans mitt hjärta skriker idiot.
År, veckor, månader, dagar, timmar, sekunder. Det spelar ingen roll. Vartenda andetag jag tar skaver i bröstet. Men det är väl så det känns antar jag, när ens själ har slitits itu...
Dagarna som jag har haft i stallet nu har varit underbara, även om allt egentligen bara är en flyktig dröm.
Jag önskar att jag bara, en sista gång, kunde få känna den där känslan. Den där känslan som jag bara kunde få när jag steg upp alldeles för tidigt på min sovmorgon så jag kunde hinna upp till stallet och mocka innan skolan. Det fanns inget som var så undrbart som att se solen sakta resa över de snöklädda vallarna medans man hörde hästarna knapra på sitt morgonensilage för att hålla värmen.
Det fanns stunder när jag vandrade genom stallgången och det slog mig, närmare himlen än så här kommer jag nog aldrig.

5 år... 5 år är en lång tid. Det är mycket att minnas.
Så mycket jag har upplevt, så mycket jag har fått tillbaka. Visdomarna jag har lärt mig kan de aldrig ta ifrån mig, men de kan inte heller läka ett brustet hjärta.

Ett litet i bland stora bokstäver...
Det är väl det jag är just nu. Visst finns jag där och alla är väl medvetna om det, men ingen har tänkt på hur det ser ut egentligen...

Jag vet att jag borde väl prata med någon om hur det är, men jag vll inte pracka mig på. Folk har nog med problem, jag vill inte vara ett av dom. Här behöver ni inte läsa om ni inte vill. Här är väl enda stället som jag kan bli av med allt nu för tiden. Det är väl därför jag har skrivit allt mer sen jag sålde Solis. Förut så lyssnade ju hon...

Jessica - -----

När orden sviker så lånar vi av Loke

Nu sover min vän
Långt från demoner och fasor
Kanske kan hända att hon vaknar igen
men bredvid står prinsen i trasor
Med en bortsprungen häst
och en avbruten lans
Vad kan jag ge dig för tröst
Jag vet inte var jag ska hugga någonstans
när demonerna bor i ditt bröst

2370526

Det ligger en dimma utanför fönstret
När man har varit uppe hela natten
är det lätt at finna lycka i något så simpelt som en ljumen kopp kaffe
Även om Ole fortfarande får mig och le

Team Caddy

Jag har upplevt ren glädje idag. Det var underbart...

Det var asså 6 veckor sen jag satt på hästryggen ändå kändes det som om jag aldirg slutat när jag kom upp i sadlen igen. Alla rörelser var så intränade, det satt i ryggraden. Det var underbart att få flyta fram över marken på bara det där speciella sättet man kan på en häst igen. Varenda rörelse är synkad. En känsla av total samhörighet... Jag tycker synd om er som aldrig får uppleva den känslan.
Jag kan aldrig förklara hur mycket jag saknar det varje dag. Att få komma tillbaka till min fristad, var som att vandra genom himlens portar. En djup känsla av lugn och fred i sinnet.
Jag har aldrig behövt det så mycket som just nu. Livet har varit så upp och ner nu men bara en dag i stallet asså...
Tack Koff för att du förstod hur mycket jag behövde det här. Du kunde låtit stallgänget ta hand om henne men du lät mig...
Jag älskar dig Koff och du betyder allt för mig just nu <3
Du å jag Jansson <3

Jessica - Glad

Time to let go my darling

Jag kan bara hoppas
att hon vaknar på rätt sida imorgon...

Would you ever wanna leave it?

Till tonerna av Lifehouse har jag under natten drömt mig bort över havet.
Ca 6000 kr
Det är frågan om det är värt det? Nog hade det varit fantasktiskt...
Drömma får man

Jessica - Blind

Det fanns mer

Det var som att det blev lättare att andas nu, när regnet föll.
Regnet var det han älskade mest, näst efter henne förstås. Hon med de bottenlösa bruna ögonen. Kvinnan vars ögon han gärna drunknade i för då visste han att han alltid skulle vara nära henne. Hon som var det mest fantastiska på denna jord.
För fyra veckor sen lyfte planet till London. En evighet. Varje dag utan henne hade varit en plåga, trots telefonsamtal och brev. Snart skulle han få känna hennes mjuka läppar mot sina.
Han hade plockat maskrosor till henne. Det var hennes favoriter. "Missförstådd skönhet" sa hon alltid och log sådär som bara hon kunde.

Världen kändes så inbjudande på något sätt. Han tog ett djupt andetag, slöt ögonen och njöt. Nu skulle han gå för att möta henne. Han gick ut och låste dörren bakom sig. De varma sommardropparna smekte den solbrända huden på hans axlar. Någon jacka tog han inte, det var ingen mening. Han skulle bara gå en liten bit. Snart skulle han få hålla henne i sina armar igen. Bara tanken fick hans hjärta att slå ett extra slag. Han stannade till för att bevara känslan, så att han skulle komma ihåg det här ögonblicket förevigt.

Nu såg han fasaden på hennes hus. Och där, vid dörren stod denna underbara kvinna som fick hans värld att snurra. Hon log mot honom. Han gömde undan blommorna. De skulle bli en överraskning.

Han märkte aldrig bilen som kom runt hörnet.
Det sista han någonsin såg var sin älskades skräckslagna ögon innan han föll till marken

Nattens tankar kom till ytan

"Men bejb, vad gör du ute?"
"Visst är det vackert?"
"Vad?"
"Regnet"
"Regnet?"
"Det känns så mycket lättare nu. Allt spolas rent. Världen får andas"
"Kom in nu istället, du kommer bli förkyld."
"Älskar du mig?"
"Varför frågar du det? Det vet du att jag gör!"
"Jag skulle också vilja andas. Rensas från allt ont..."
"Vad menar du med det?"
"Vi borde nog inse att det är meninglöst, vi kommer aldrig bli det vi en gång var. Regnet har spolat med oss ner i kloakerna. Det finns inget vi längre, bara du och jag."
"Älskling, säg inte så! Vi har varandra. Vi lovade... Förevigt..."
"Kanske spolade regnet bort löftena om en framtid också..."
"Så vad du säger är att det är slut?"
"Ja, det är slut."

Crtl+B

Finns det något värre än att vara strandsatt?
Det värsta är väl att varje gång jag ser på klockan så saktar tiden in. Alla roar sig. Östersjö och Falsterbo. Det vore egentligen inte så illa om jag inte visste att Hanna hade utflyttnigsfest. Jag vill verkligen få säga hej då ordentligt för med hennes flytt till Götet så kommer denna håla till stad förlora en underbart härlig person
Kommer sakna dig Hanna! <3

Det kommer vara många fikadagar innan du flyttar ska du veta. Och nåde dig om du inte kommer å hälsar på oss!!

Jag får väl återgå till mitt "arbete"
Problemet är bara
att när man sitter här, 10 timmar i sträck
så har man aldelles för mycket tid att fundera
och det är aldrig bra när man är ensam...

Jessica - LiNDBORG

1989?

Människor överallt
Glädje och alkohol i överflöd
Köldskadad vid en å
Det e skönt att få komma undan
Ett tag i alla fall...

Jessica - Min egen

Tid, kan vi finna något mer rellativt?

Herregud klockan är snart halv nio! Vart har dagen tagit vägen?
Fast det är ju klart, jag borde ha förstått att dagen hade rullat iväg när jag hade lyssnat igenom soundtracken till alla Pirate filmerna...
Jag har verkligen suttit vid datorn hela dagen! Det är lite illa... Jag får väl ta tag i det som finns kvar av dagen och göra något med mitt liv.
Ska nog börja med en dusch, för mellan dig och mig, så stinker jag gammal fis just nu.
Så nu vinkar jag hej då och försvinner från denna plats!




If you're just safe about the choices you make, you don't grow.

Jessica - Fyyyy Faaaan

Panrummet

Jag vill bli full
jag vill inte supa
Jag vill vara med mina vänner
jag vill inte träffa någon
Jag vill berätta
jag vill inte att ni ska veta
Jag vill härifrån
jag vill inte lämna det jag har kvar
Jag vill
jag vill inte

Jag vet inte vad jag vill. Vad som helst som kan få mig att släppa allt.
Måste vara stark, för deras skull. Någon måste vara det...
Någon gång blir det min tur. Men inte nu. Nu är det lika bra att le och hoppas att skriken jag kväver inte hörs ut

Jessica - 2000

Dumle funkar ju inte...

Äntligen hemma!
Det är skönt. Känns lite tomt bara, men det gör det alltid i ett tyst hus... Men jag tycket faktiskt om det.

Det var underbart att komma upp till stugan igen å få njuta av lugnet. Sen måste jag säga att... att jag och syster hade faktiskt kul tillsammans. Men orolig är jag allt.
Det sas saker som tål att tänkas på.
Nu får jag väl slåss mot ensamheten med en kopp te och stereon på max.
Ska dra på mig den där mysiga tröjan jag köpte idag också. Ja, det blir nog bra...
Sen är det nog på tiden att gå igenom Solis grejer... Det är nog bäst att jag gör det när jag är själv eftersom att sammanbrottet är ett faktum.
Frågan är bara
är det värt att gräva upp minnena?

Jessica - Living 10 feet under

Ett litet i bland stora bokstäver

Vi gick till mitten och fann himlen

Tänk vad ett berg kan sätta igång

Jag finner det så ytterst intressant att iaktta utvecklingen.

Vi människor är egocentriska, ja då räknar jag även in mig själv. Men detta måste väl inte vara något negativt? Hade inte människan haft ett extremt egocentriska så skulle vi aldrig ha överlevt. Är det inte lite därför vi har utvecklat detta blogg system? Alla vill väl berätta om sig själva och hur dom mår? Alla älskar vi ju uppmärksamhet, jag vet att jag gör det i alla fall... det är skönt att få vara kryptisk och skriva så att folk inte förstår. Keep them interested. Alla gör vi det och alla tycker vi det är lika underbart när folk blir konfunderade. Egentligen borde man säga rätt ut som det är, men folk har en tendens att bli sårade då och det är ju inget roligt. Alla väljer vi vad som borde sägas och vad som borde hållas hemligt. Alla spelar vi spelet, ingen mening att försöka förneka det. Jag skulle aldrig tro på det i alla fall.
Varför jag skriver detta kan man fundera över. Eller jag funderade över det, nja det var mer en tanke som slog mig. Jo jag ska i alla fall upplysa er om det.
Det är för att jag känner mig likgiltig. Jag vet inte om det har något med det skrivna att göra men så är det. Jag känner mig likgiltig till livet och människor över lag. Jag känner att skulle jag dö imorgon så skulle det inte kännas som om jag har missat något i mitt liv. Och nej jag har inga självmordstankar, jag har kommit över det stadiet. Men som sagt, jag känner mig just nu likgiltig inför döden. Det som händer händer. Inget att göra åt.
Detta betyder inte att jag sitter och säger att jag inte skulle sakna någon av mina vänner om de försvann eller nått hände dom. Men det är inte mycket man kan göra eller hur?

Men men, det var bara lite konstiga tankar från min sida. Egentligen borde jag väl utveckla de mer men jag orkar inte. Anna och Angelika kommer upp på kaffe nu. Och jag ska luta mig tillbaka och njuta av stunden med dom. För vem vet, det kanske blir den sista?

Jessica - Weirdoooo

London bridge is falling down

För att summera:

AJ!!!!

Det kanske inte va så jävla smart asså...

Jessica - Drummel

Are you the hat guy?

"AH! There you are! Now to lure him out of the house. I know, I'll blow it up! Yes! Yes and....no. No, it won't work, then he'll be dead... Oh! I know! I'll turn him in to a duck! Yes, yes, it's so evil! Oh,oh... I don't know how to do that... And I don't really need a duck..."

Kanske om jag skulle... nej förresten inte än. Eller varför inte? det e ju bara jag som kommer veta... ;)

Fly med mig

Ha!

Kaggen

Hello lonely - Theory Of a Deadman
Heartless - Kanye West
I'm not dead - Pink
Han Jag och Alexandra - Loke
Light on - David Cook
Born in the Eighties - Milow
You Don't Know (Single Version)- Milow
Rain (Feat. Scarface & Billy Cook)- Chamillionaire


Det e mina låtar och mina minnen
Regn kan inte stoppa mig, natten kommer vara min

2650+325*10

De senaste dagarna har varit underbara!
Otaliga timmar av vänner och solsken.
Måste säga att igår var en heldag. Först var jag och anna ute vid Lindenborgsjön å fotade sen blev det fest hela kvällen. Höll typ på från 17-05. Gött som bara den.
Älskar mina vänner över allt <3

Så sitter jag här med en lättande baksmälla och en gnagande tanke. Jag tänker inte ta upp den här, för då kommer folk bli irriterade på mig. Eller mer irriterade. Det finns väl ingen plats i denna världen för välvilja antar jag. Nej jag klandrar ingen annan för jag hade kunnat stoppa det. Hade jag gjort det anorlunda, sagt ifrån, så hade jag sluppit denna gnagande tanke. Man får ju stå för konsekvenserna av sina val antar jag...
Nu ska jag gå och koka en kopp te och bädda ner mig framför tv:n.
Och så bjuder jag på en bild från igår. Kanske kommer det fler, vem vet?




Jessica - I won't trust myself with you

Jag tror faktiskt att det var precis just i denna stund som det slog mig, att hon kommer inte tillbaka. Det har kännts så overkligt. Som en mardröm som jag bara inte kunnat vakna ur. Allt hände på samma gång. Hela student köret lixom. Jag har inte hunnit bearbeta det än.
26 dagar har gått. Och ju mer tid dom går desto mer förstår jag vad jag saknar. Jag har ingenstans att ta vägen längre.
Jag vill sitta där i hagen brevid henne igen, helt utsliten efter en lång och svettig dag i stallet, efter att hon otacksamt nog har rullat sig när jag har spenderat en halvtimme med att tvätta henne, och bara le. Men aldrig mer.
Aldrig mer vattenkrig en varm sommardag
Aldrig mer svära över att fästena till slangen lossnar
Aldrig mer skratta hejdlöst åt hästarnas galna vårkänslor


JAG HATAR DET HÄR!

Jag vill ha tillbaka mitt liv...

Jessica - Forever love

Twisted mind

Egentligen borde jag väl sova
men hur ska man kunna det
när bara själva tanken är så absurd?
Så därför välkomnar jag natten och försvinner ut
Jag vet inte vart jag är påväg
bara att jag kommer dit någon gång
Jag vet i alla fall att inatt är jag ensam
och det är så jag vill ha det

Jessica - Good night