Hur många nätter har jag inte suttit och stirrat upp mot stjärnornas oändlighet? Varje gång slår det mig hur liten min värld är. Jag vill upptäcka vad som återstår.
Nästa år vid denna tid kommer jag ej vara kvar. Jag vet inte var jag kommer vara eller hur jag tar mig dit men jag lovar, att jag har börjat utvigda min värld.
Nya platser och nya upplevelser. Jag är för rastlös för att stanna kvar.
Jag drömmer ofta om oupptäckta vidder. Stekheta dagar och kyliga nätter. Snö som yr och regn som faller tungt. Till fots och till häst. Otaliga meter kommer jag lägga bakom mig.
Jag vill träffa dig.
Du som sitter på andra sidan havet och drömmer likt mig. Jag vill veta om natthimlen är lika vacker där du är. Om bilarna låter likadant när de rusar förbi under dina stjärnor.
Vi vandrar samma stig du och jag, och under en obestämd framtid delar vi på livet.
Tankar, drömmar, skratt, andetag. Tystnad. Det är så makalöst vackert...
När vi skiljs åt är det med ett leende. Nog ses vi allt igen.
Och efter tidens ljudlösa vingslag blir det säkert så. Men tills dess vandrar jag vidare, och upptäcker stjärnorna på en annan plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar