Jag tror faktiskt att det var precis just i denna stund som det slog mig, att hon kommer inte tillbaka. Det har kännts så overkligt. Som en mardröm som jag bara inte kunnat vakna ur. Allt hände på samma gång. Hela student köret lixom. Jag har inte hunnit bearbeta det än.
26 dagar har gått. Och ju mer tid dom går desto mer förstår jag vad jag saknar. Jag har ingenstans att ta vägen längre.
Jag vill sitta där i hagen brevid henne igen, helt utsliten efter en lång och svettig dag i stallet, efter att hon otacksamt nog har rullat sig när jag har spenderat en halvtimme med att tvätta henne, och bara le. Men aldrig mer.
Aldrig mer vattenkrig en varm sommardag
Aldrig mer svära över att fästena till slangen lossnar
Aldrig mer skratta hejdlöst åt hästarnas galna vårkänslor


JAG HATAR DET HÄR!

Jag vill ha tillbaka mitt liv...

Jessica - Forever love