Ja herregud e väl allt man kan säga om idag...
Fast allt i den mest positiva anda. Hade karaktärs arbete imorse. Första halvan av lektionen satte jag ljus å sov på soffan (mys med Tina ^^) å andra halvan var det Charlie för hela slanten :D Håller på att sätta mig mer och mer in i denna karaktär och jag finner ständigt nya djup i honom. När jag satt imorse och gick igenom manuset (för femhundrasjuttioelfte gången) kom jag fram till att besöket hem till Gloria ser han som sin sista chans. All or nothing lixom. Fast samtidigt som han vill så vågar han inte satsa. Sjukt komplicerad människa... And you know I love them that way!
Och jag känner att alla problem och känslor som jag har haft nu på sista tiden verkligen kommer att hjälpa mig att gestalta Charlie (om jag nu vågar släppa min spärr det vill säga)
I vilket fall, sen va det ju naturkunskapen. Ämne fortplantning. 2 timmar hade vi diskussion om sex. Haha säger bara stackars Fredrik! Ensam kille i klassen lixom.
Härlig lektion i alla fall. Blev ett långt snack om honomsexuallitet och hurvida det är genetiskt eller ej. Och Gunnel sa en sak som jag fann väldigt vettigt.
"Från början tror jag att alla är bisexuella. Utan spärrar för vem det är "tillåtet" att älska"
Jag håller faktiskt med henne. Samhället sätter ju en väldig blockad för hur människor får och inte får vara.
Jaja, tur att man har lyckats bli så pass stark att man vågar stå för den delen av sig själv i alla fall...
För att helt byta ämne måste jag påpeka att det mesta börjar lugna ner sig nu. Stormen som har rivit inom mig har börjat lugna sig nu och förnuftet har börjat återvända. Föraktet som jag känt mot dig har börjat försvinna och jag skiter ärligt talat i vad du har för dig. Så länge du inte drar in mig i skiten igen. Det finns ingen nästa gång längre, inget vi. Det är du och jag nu. Jag vill inte tappa kontakten med dig, även om du har fått mig att må skit så behöver jag dig. Tyvärr är jag sån, jag ser det fina i dig även om ingen annan gör det. En gång hade vi något speciellt men det försvann den där natten och det vet vi båda.
Ja, jag saknar det vi hade och bilden av dig som jag hade innan kommer leva vidare i mitt minne långt efter du har försvunnit.
Föresten
jag tror att jag börjar bli kär ^^
It's really good to hear your voice saying my name
It sounds so sweet
Coming from the lips of an angel
Hearing those words it makes me weak
Jessica - Over it
fredag 30 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
Det finns alltid något...
Jaha, då kuggade man på uppkörningen idag då. Det känns ju kul... FAN!!
Bröt ihop totalt när han sa det. Jag hatar att vara svag men hur mycket jag än försökte kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Blev kuggad på grund av en ynka grej också. Visst det kanske e fjöntigt att bli upprörd över något sånt litet men jag känner mig så jävla dålig. Alla jag känner har klarat det på första försöket och så kommer jag och misslyckas. Det är just sådana här grejer som slår mig ur balans. Och jag som precis hade hittat fäste igen...
Att sträva efter något så länge och sen snubbla på trösklen är bara bittert. Får väl göra som jag alltid gör, bita ihop och skämta bort det. Har funkat än så länge i alla fall.
Fick en ny tid till uppkörningen. Då kommer jag vara dubbelt så nervös å det är ju bra... eller inte.
Resterande tid av dagen kommer Disturbed och LP ringa i mina öron och förhoppningsvis kan jag försvinna in i min egna bubbla igen och slippa omvärlden om endast för en sekund...
Jessica - Gone away
Bröt ihop totalt när han sa det. Jag hatar att vara svag men hur mycket jag än försökte kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Blev kuggad på grund av en ynka grej också. Visst det kanske e fjöntigt att bli upprörd över något sånt litet men jag känner mig så jävla dålig. Alla jag känner har klarat det på första försöket och så kommer jag och misslyckas. Det är just sådana här grejer som slår mig ur balans. Och jag som precis hade hittat fäste igen...
Att sträva efter något så länge och sen snubbla på trösklen är bara bittert. Får väl göra som jag alltid gör, bita ihop och skämta bort det. Har funkat än så länge i alla fall.
Fick en ny tid till uppkörningen. Då kommer jag vara dubbelt så nervös å det är ju bra... eller inte.
Resterande tid av dagen kommer Disturbed och LP ringa i mina öron och förhoppningsvis kan jag försvinna in i min egna bubbla igen och slippa omvärlden om endast för en sekund...
Jessica - Gone away
söndag 25 januari 2009
Se där...
När jag vaknade imorse var jag faktiskt riktigt glad. Eller imorse och imorse och imorse, klockan var 13.30. Men det är väl inte så konstigt att jag sov länge när jag inte va hemma förens 5 imorse.
Det va fest hos Fidde igår och jag lyckades med den fina konstarten att somna på soffan! Sletet...
I vilket fall träffade jag lite nytt folk och det är ju alltid trevligt. Fast tyvärr va det en stackars tjej som blev lite för full å efter den incidenten var det bara jag å Linn som var pepp på fest, men vi hade kul i alla fall ^^
Jaja det va en liten anakdot.
Det verkar som om idag kommer bli en bra dag. Solen lyser och det är vår i luften. Det känns som om glädjen sakta håller på att återkomma i mitt liv. Håller långsamt på att ändra mitt sätt att se på saker och ting och det behövs.
Är hjärtligt trött på mig själv och mitt beteende på sista tiden faktiskt! Jag har alltid varit en positiv människa och det tänker jag banne mig förbli!! Det finns alltid något bra man kan ta ut ur alla situationer även om det är svårt att se när det är som värst. Chain of events liksom...
Visst, det finns några grejer jag måste reda ut nu innan jag kan gå vidare men det fixar jag nog. Även om vissa saker kommer vara betydligt svårare än andra. Jag menar, jag ska snart ta bort den delen av mitt liv som har definierat vem jag är som person och det är väl det som skrämmer mig mest just nu. Jag har alltid varit "hästtjejen" men när Solis försvinner vem är jag då? Det är då hela mitt liv tar en vändning och jag är uppriktigt rädd för det. VILL INTE!
Men om det skulle gå åt helvete så vet jag att jag kan ta hjälp av mina underbara vänner.
Jag har bestämt mig för att endast umgås med människor som får mig att må bra och jag måste säga att än så länge har jag lyckats rätt bra.
Imorgon är det Karlskrona som gäller! Teoriprovet. Herregud jag kan ju säga att jag e bara lite nervös! Dagen innefattar alltså plugga, plugga, stallet å plugga. Sen blir det å gå å lägga mig tidigt så jag är utvilad tills imorgon. Det blir helt enkelt direkt i säng efter nattfodringen. Nåde den som ringer mig efter kl 10 ikväll! Det är dödsstraff på det!
Wish me luck!
Jessica - På väg
Det va fest hos Fidde igår och jag lyckades med den fina konstarten att somna på soffan! Sletet...
I vilket fall träffade jag lite nytt folk och det är ju alltid trevligt. Fast tyvärr va det en stackars tjej som blev lite för full å efter den incidenten var det bara jag å Linn som var pepp på fest, men vi hade kul i alla fall ^^
Jaja det va en liten anakdot.
Det verkar som om idag kommer bli en bra dag. Solen lyser och det är vår i luften. Det känns som om glädjen sakta håller på att återkomma i mitt liv. Håller långsamt på att ändra mitt sätt att se på saker och ting och det behövs.
Är hjärtligt trött på mig själv och mitt beteende på sista tiden faktiskt! Jag har alltid varit en positiv människa och det tänker jag banne mig förbli!! Det finns alltid något bra man kan ta ut ur alla situationer även om det är svårt att se när det är som värst. Chain of events liksom...
Visst, det finns några grejer jag måste reda ut nu innan jag kan gå vidare men det fixar jag nog. Även om vissa saker kommer vara betydligt svårare än andra. Jag menar, jag ska snart ta bort den delen av mitt liv som har definierat vem jag är som person och det är väl det som skrämmer mig mest just nu. Jag har alltid varit "hästtjejen" men när Solis försvinner vem är jag då? Det är då hela mitt liv tar en vändning och jag är uppriktigt rädd för det. VILL INTE!
Men om det skulle gå åt helvete så vet jag att jag kan ta hjälp av mina underbara vänner.
Jag har bestämt mig för att endast umgås med människor som får mig att må bra och jag måste säga att än så länge har jag lyckats rätt bra.
Imorgon är det Karlskrona som gäller! Teoriprovet. Herregud jag kan ju säga att jag e bara lite nervös! Dagen innefattar alltså plugga, plugga, stallet å plugga. Sen blir det å gå å lägga mig tidigt så jag är utvilad tills imorgon. Det blir helt enkelt direkt i säng efter nattfodringen. Nåde den som ringer mig efter kl 10 ikväll! Det är dödsstraff på det!
Wish me luck!
Jessica - På väg
torsdag 22 januari 2009
The begining of the end
9-årigt varmblodssto e. Gentle Star u. Sobel Viktoria ca 160 mkh säljes till varaktigt hem. Tränad inom travet men aldrig startad.
Är en dam med mycket egen vilja som kräver en rutinerad ryttare som är bestämd och lugn. Trevlig att rida och handskas med. Säljes till dig som vill ha en häst att utvecklas tillsammans med.
Är dock svårlastad men detta antagligen pga av att hon aldrig åker transport.
Säljes med all utrustning
Pris: 10 000
Så sätter det igång....
onsdag 21 januari 2009
At the breaking point
Jag har alltid ansett mig själv som en stark person. En person som kan klara av livets prövingar, bara resa upp, borsta av smutsen och gå vidare med ett leende på läpparna. Men de senaste veckorna har bevisat mig fel.
Egentligen var det väl i början av förra sommaren som allt startade. Små saker hände till höger och vänster som sedan lades på en stor hög som tillslut rasade ner över mig. Jag hade ett enormt bråk med den personen som betyer mest för mig i mitt liv och det var då jag förstod att jag hade låtit någon komma så nära mig att jag hade blivit sårbar.
Jag har känt många människor genom åren som jag har ansett vara mina vänner som jag på något sätt tappat kontakten med och inte brytt mig det minsta. Men denna gången blev jag uppriktigt rädd för att förlora någon. Detta var för mig ett nytt koncept.
Efter den händelsen försköte jag vara mer öppen men ändå var jag rädd att känna mig så ensam igen.
Hur kommer det sig att jag drar upp detta igen kan man ju undra? Jo för att jag har funderat mycket över olika händelseförlopp den senaste tiden och kommit fram till att allting daterar tillbaka till den dagen. Och jag måste säga att på senaste tiden har en viss känsla av hopplöshet och förakt mot mig själv börjat byggas upp. En gång hade jag självförtroendet att säga precis vad jag ville och göra det jag kände för. Det finns inte längre. Den ständiga undertexten är:
"Undra vad dom tänker?"
Måste säga att jag fick faktiskt ett litet svar på den frågan här om kvällen
Allt som måste sägas är: Heartless - Hinder
Tack för det liksom...
Själv känner jag att jag balanserar på kanten och pressen och stressen knuffar mig bara närmare och närmare stupet.
"Det e fan ingen mening att satsa nu, du kommer ju ändå inte lyckas med dina mål. Du siktar för högt"
Min inre monolog skapar en sådan positiv stämming för mitt psyke, inte sant?
Jävla dubbelmoral jag har! Jag säger till alla andra att sikta högt och det kan inte gå mer än åt helvete.
Men det är ju så, jag måste börja våga!!
Det är helt enkelt väldigt mycket som är på gång just nu och det tär på mig.
Men situationen jag skapar åt mig själv är ju inte så bra heller. Jag knuffar allt åt sidan och tänker "det löser sig". Jag vet om att den enda som kan lösa mina problem är jag.
Men jag vill passa på att påpeka att hur dåligt jag än mått och oavsett vilka problem som jag har stött på så har det funnits en som alltid varit där och stöttat mig.
Tack min älskade Viol <3
Jag har på senaste tiden pratat om en förändring och jag tror jag har förstått vad dom måste göras...
Jessica - Live for today
Egentligen var det väl i början av förra sommaren som allt startade. Små saker hände till höger och vänster som sedan lades på en stor hög som tillslut rasade ner över mig. Jag hade ett enormt bråk med den personen som betyer mest för mig i mitt liv och det var då jag förstod att jag hade låtit någon komma så nära mig att jag hade blivit sårbar.
Jag har känt många människor genom åren som jag har ansett vara mina vänner som jag på något sätt tappat kontakten med och inte brytt mig det minsta. Men denna gången blev jag uppriktigt rädd för att förlora någon. Detta var för mig ett nytt koncept.
Efter den händelsen försköte jag vara mer öppen men ändå var jag rädd att känna mig så ensam igen.
Hur kommer det sig att jag drar upp detta igen kan man ju undra? Jo för att jag har funderat mycket över olika händelseförlopp den senaste tiden och kommit fram till att allting daterar tillbaka till den dagen. Och jag måste säga att på senaste tiden har en viss känsla av hopplöshet och förakt mot mig själv börjat byggas upp. En gång hade jag självförtroendet att säga precis vad jag ville och göra det jag kände för. Det finns inte längre. Den ständiga undertexten är:
"Undra vad dom tänker?"
Måste säga att jag fick faktiskt ett litet svar på den frågan här om kvällen
Allt som måste sägas är: Heartless - Hinder
Tack för det liksom...
Själv känner jag att jag balanserar på kanten och pressen och stressen knuffar mig bara närmare och närmare stupet.
"Det e fan ingen mening att satsa nu, du kommer ju ändå inte lyckas med dina mål. Du siktar för högt"
Min inre monolog skapar en sådan positiv stämming för mitt psyke, inte sant?
Jävla dubbelmoral jag har! Jag säger till alla andra att sikta högt och det kan inte gå mer än åt helvete.
Men det är ju så, jag måste börja våga!!
Det är helt enkelt väldigt mycket som är på gång just nu och det tär på mig.
Men situationen jag skapar åt mig själv är ju inte så bra heller. Jag knuffar allt åt sidan och tänker "det löser sig". Jag vet om att den enda som kan lösa mina problem är jag.
Men jag vill passa på att påpeka att hur dåligt jag än mått och oavsett vilka problem som jag har stött på så har det funnits en som alltid varit där och stöttat mig.
Tack min älskade Viol <3
Jag har på senaste tiden pratat om en förändring och jag tror jag har förstått vad dom måste göras...
Jessica - Live for today
söndag 18 januari 2009
Allting är ju relativt...
Idag har varit en dag bland alla andra. Har mest gjort ingenting. Va hos hästarna imorse sen har jag mest svävat omkring å smålett för mig själv. Ingenting som skulle göras har blivit gjort och allting som inte skulle göras har gjorts.
Det mest positiva med idag har väl varit två saker:
* Har gått ner 2 kilo (på väg :D )
*Sverige klådde Koreanerna i handbollen!
Tycker faktiskt att de skötte sig jäkligt bra i första halvlek men sen så släppte dom in koreanerna för mycket på linjen så där fick dom många mål. domarna ska vi inte ens prata om!!
Svenskarna fick utvisning efter utvisning å tillslut blev Kim Andersson uppskickad på läktaren!! FITTEDOMARE!!
Sen till det som slog ner mig lite till jorden igen då. Kom upp till nattfodringen, kolla igenom Solis hovar (har inte varit så bra på sistonde) v f jätte fickor och sönder. Fan... Så nu måste jag nog ringa ut Roland för att få hjälp. Kul när jag precis börjat få igång henne igen så kommer jag kanske få ställa henne igen. Snart ger jag upp alltså...
Ha! Det kommer jag ju göra med! Hon ska ju säljas till våren...
Hur ska jag klara det? Hela min värld kommer vändas upponer. Mer än halva mitt liv har jag hållit på med hästarna, 4 år hos Janna med Solis. Så plötsligt allt tar slut. Hästarna och stallet har alltid varit min stadiga plats på jorden. Där har jag alltid kunnat få vara ifred med mina tankar eller bara gå å inte tänka något alls, rensa huvudet. Att den platsen inom en snar framtid snart kommer försvinna är för mig ett koncept som jag har lite svårt att greppa.
Förnuftet säger att det jag gör är rätt. Jag hjälper familjen och jag kan fokusera på mina studier, medans mitt hjärta river i bröstet på mig och skriker ut att allt detta är så fel...
Ja, jag har accepterat situationen och den går inte att ändra på. Jag har fått fyra underbara år med min älskling och fått ett andra hem, en andra familj.
Den dagen jag ser transporten svänga runt kurvan och försvinna iväg för alltid kommer nog etsas in i mitt minne.
Folk pratar om kärlek, och visst vissa som läser detta kommer säkert tycka att jag är konstig men, jag har aldrig haft mer kärlek för någon eller något i hela mitt liv. När man spenderar varenda dag, i ur och skur, hur sjuk man än är med en häst är det bandet som växer upp mellan häst och människa olikt något annat.
Jag förväntar mig inte att det kommer finnas många som förstå, men ni som förstår, ha överseende med mig när den dagen kommer för att det kommer inte vara något ljus tid...
Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results
Jessica - Goodbye my love
Det mest positiva med idag har väl varit två saker:
* Har gått ner 2 kilo (på väg :D )
*Sverige klådde Koreanerna i handbollen!
Tycker faktiskt att de skötte sig jäkligt bra i första halvlek men sen så släppte dom in koreanerna för mycket på linjen så där fick dom många mål. domarna ska vi inte ens prata om!!
Svenskarna fick utvisning efter utvisning å tillslut blev Kim Andersson uppskickad på läktaren!! FITTEDOMARE!!
Sen till det som slog ner mig lite till jorden igen då. Kom upp till nattfodringen, kolla igenom Solis hovar (har inte varit så bra på sistonde) v f jätte fickor och sönder. Fan... Så nu måste jag nog ringa ut Roland för att få hjälp. Kul när jag precis börjat få igång henne igen så kommer jag kanske få ställa henne igen. Snart ger jag upp alltså...
Ha! Det kommer jag ju göra med! Hon ska ju säljas till våren...
Hur ska jag klara det? Hela min värld kommer vändas upponer. Mer än halva mitt liv har jag hållit på med hästarna, 4 år hos Janna med Solis. Så plötsligt allt tar slut. Hästarna och stallet har alltid varit min stadiga plats på jorden. Där har jag alltid kunnat få vara ifred med mina tankar eller bara gå å inte tänka något alls, rensa huvudet. Att den platsen inom en snar framtid snart kommer försvinna är för mig ett koncept som jag har lite svårt att greppa.
Förnuftet säger att det jag gör är rätt. Jag hjälper familjen och jag kan fokusera på mina studier, medans mitt hjärta river i bröstet på mig och skriker ut att allt detta är så fel...
Ja, jag har accepterat situationen och den går inte att ändra på. Jag har fått fyra underbara år med min älskling och fått ett andra hem, en andra familj.
Den dagen jag ser transporten svänga runt kurvan och försvinna iväg för alltid kommer nog etsas in i mitt minne.
Folk pratar om kärlek, och visst vissa som läser detta kommer säkert tycka att jag är konstig men, jag har aldrig haft mer kärlek för någon eller något i hela mitt liv. När man spenderar varenda dag, i ur och skur, hur sjuk man än är med en häst är det bandet som växer upp mellan häst och människa olikt något annat.
Jag förväntar mig inte att det kommer finnas många som förstå, men ni som förstår, ha överseende med mig när den dagen kommer för att det kommer inte vara något ljus tid...
Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results
Jessica - Goodbye my love
torsdag 15 januari 2009
En lyckans dag ^^
Men tjopang i röbetan va glad jag har vatt idag!
Har hela dagen gått på något slags lyckorus å svävat på som rosa moln ^^
Va lite anti imorse med tanke på dagen från helvetet igår men sen när jag kom till skolan å träffade alla mina underbara vänner så kunde bara dagen bli bra! Plus att körskolan gick jätte bra och att handbollen drar igång igen!!! Så himla härligt att få komma igång å träna igen. Har kännt länge nu att det är dax för det. Är så jäkla trött på att gå omkring och vara missnöjd med mig själv. Hur kul e det på en skala att vakna varje morgon å tycka att man ser förfärlig ut? Nej, nu ska det bli ändring på det. Dax för projekt viktminskning!!
Har funderat rätt seriöst på att tattuera in Annas häst nu med. Okej jag rånekade första gången hon sa det. Sen sa jag att om hon gör min fågel gör jag hennes häst. Hon sa till mig att det gör hon så jag får nog stå för mitt ord.
Har ju funderat så länge på att tattuera mig nu och inte vetat vad jag har velat göra men även om den e ful som stryk så varje gång jag ser den kommer jag att tänka på dessa 3 åren jag har haft på vägga, alla vänner jag har fått och allt som har hänt. Både det bra och det dåliga. Och är det ju det som är meningen med tattueringar, att de ska få oss att komma ihåg?
Och när jag tänker efter, dessa tre åren har varit de mest händelserika i mitt liv så varför skulle jag vilja glömma? Att ha något som påminner mig om denna tiden och dessa underbara människor som jag har privilegiumet att kalla mina vänner är ju inte helt fel...
"Our greatest glory is not in never falling but rising every time we fall"
Har hela dagen gått på något slags lyckorus å svävat på som rosa moln ^^
Va lite anti imorse med tanke på dagen från helvetet igår men sen när jag kom till skolan å träffade alla mina underbara vänner så kunde bara dagen bli bra! Plus att körskolan gick jätte bra och att handbollen drar igång igen!!! Så himla härligt att få komma igång å träna igen. Har kännt länge nu att det är dax för det. Är så jäkla trött på att gå omkring och vara missnöjd med mig själv. Hur kul e det på en skala att vakna varje morgon å tycka att man ser förfärlig ut? Nej, nu ska det bli ändring på det. Dax för projekt viktminskning!!
Har funderat rätt seriöst på att tattuera in Annas häst nu med. Okej jag rånekade första gången hon sa det. Sen sa jag att om hon gör min fågel gör jag hennes häst. Hon sa till mig att det gör hon så jag får nog stå för mitt ord.
Har ju funderat så länge på att tattuera mig nu och inte vetat vad jag har velat göra men även om den e ful som stryk så varje gång jag ser den kommer jag att tänka på dessa 3 åren jag har haft på vägga, alla vänner jag har fått och allt som har hänt. Både det bra och det dåliga. Och är det ju det som är meningen med tattueringar, att de ska få oss att komma ihåg?
Och när jag tänker efter, dessa tre åren har varit de mest händelserika i mitt liv så varför skulle jag vilja glömma? Att ha något som påminner mig om denna tiden och dessa underbara människor som jag har privilegiumet att kalla mina vänner är ju inte helt fel...
"Our greatest glory is not in never falling but rising every time we fall"
måndag 12 januari 2009
Minnen av framtiden
Dax att testa något nytt nu då... Blogga.
Här ska jag försöka skriva av mig och hålla koll på vad som händer i mitt liv. Känner att jag måste ha nångonstans att göra detta för jag vill aldrig mer känna som jag har känt nu dom senaste dagarna det e fan inget bra. Jag förändrades mycket som människa förra året och det kommer bli ännu större förändringar detta därför känner jag att det nu e dax för mig att bli mordern å skaffa blogg.
Tyck vad ni vill om mig och vad jag men här kommer jag skriva om livet, universum och allting.
Don't like it, don't read!
Allting började på körskolan idag.
Visst först gick det bra men sen mot slutet blev jag så stressad å körde nästan in i en vägg! Herregud...
Känt mig så väldigt hopplös på sista tiden.
Efteråt bara gick jag, jag lämnade cyklen och bara gick.
Satte upp musiken på högsta volym och försvann in i min egen värld. Solen värmde alla lyckliga ovetande människor, själv rörde jag mig bland skuggorna. Försökte smälta in och försvinna iväg. Men ändå är jag kvar.
När jag väl lyfte blicken var jag vid gölen. Solen blänkte över isen och jag mindes alla dom lyckliga stunderna som varit. När jag inte behövde tänka på hur jag såg ut eller behövde ta ansvar för andra. Då när jag också var en av dom där lyckligt ovetande människorna som sitter på caféet å skrattar åt skämtet som precis drogs, eller diskuterar med vännerna om framtiden. Jag är trött på att vänta på framtiden.
Jag vet inte om jag vill vara med om den. När man har gjort allt man vill göra och sett allt man velat se, är det då någon mening att ruttna bort på ett ålderdomshem där det enda man har att se fram emot är när minnet sviker en och man slipper komma ihåg alla vänner man har förlorat?
Igårkväll var jag ute med Charlie. Min älskade vän som så länge jag har känt honom alltid funnits där för mig. Jag vet inte riktigt hur vi blev vänner egentligen det bara blev så. På något sätt känns det som om han förstår mig. Att bara sitta å lyssna på musik å dricka kaffe utan någon press om att samtalet måste flyta på.
Den talande tystnaden...
Jag håller på att avsluta ett kapitel i mitt liv och jag vet inte vad som är värt att ta med sig till nästa för att föra historien vidare
Jessica - Dance dance
Här ska jag försöka skriva av mig och hålla koll på vad som händer i mitt liv. Känner att jag måste ha nångonstans att göra detta för jag vill aldrig mer känna som jag har känt nu dom senaste dagarna det e fan inget bra. Jag förändrades mycket som människa förra året och det kommer bli ännu större förändringar detta därför känner jag att det nu e dax för mig att bli mordern å skaffa blogg.
Tyck vad ni vill om mig och vad jag men här kommer jag skriva om livet, universum och allting.
Don't like it, don't read!
Allting började på körskolan idag.
Visst först gick det bra men sen mot slutet blev jag så stressad å körde nästan in i en vägg! Herregud...
Känt mig så väldigt hopplös på sista tiden.
Efteråt bara gick jag, jag lämnade cyklen och bara gick.
Satte upp musiken på högsta volym och försvann in i min egen värld. Solen värmde alla lyckliga ovetande människor, själv rörde jag mig bland skuggorna. Försökte smälta in och försvinna iväg. Men ändå är jag kvar.
När jag väl lyfte blicken var jag vid gölen. Solen blänkte över isen och jag mindes alla dom lyckliga stunderna som varit. När jag inte behövde tänka på hur jag såg ut eller behövde ta ansvar för andra. Då när jag också var en av dom där lyckligt ovetande människorna som sitter på caféet å skrattar åt skämtet som precis drogs, eller diskuterar med vännerna om framtiden. Jag är trött på att vänta på framtiden.
Jag vet inte om jag vill vara med om den. När man har gjort allt man vill göra och sett allt man velat se, är det då någon mening att ruttna bort på ett ålderdomshem där det enda man har att se fram emot är när minnet sviker en och man slipper komma ihåg alla vänner man har förlorat?
Igårkväll var jag ute med Charlie. Min älskade vän som så länge jag har känt honom alltid funnits där för mig. Jag vet inte riktigt hur vi blev vänner egentligen det bara blev så. På något sätt känns det som om han förstår mig. Att bara sitta å lyssna på musik å dricka kaffe utan någon press om att samtalet måste flyta på.
Den talande tystnaden...
Jag håller på att avsluta ett kapitel i mitt liv och jag vet inte vad som är värt att ta med sig till nästa för att föra historien vidare
Jessica - Dance dance
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)