onsdag 30 september 2009

Walking in Circles

Vi spelar ett spel utan regler för tillfället. Där skuld och sympati är våra trumfkort.
Där det är tillåtet att dansa, om det är efter din pipa.
Vi väver nätet större och större. Tillslut fastnar vi i det själva.
Vi gömmer ord och viskar högförräderi i de öron som vill lyssna. De som säger nej avfärdas innan tvivlet sprider sig.
De som vill veta varför förs till galgen där du själv står och ler.
Där du står belåten och blickar ut över de folkmassor som du har lyckats sätta skräck i.
Där du själv fäller din dom.

Tärningen är kastad och frågan kvarstår, är det dina eller mina regler som gäller nu?

tisdag 29 september 2009

måndag 28 september 2009

Smile...

Jag har lyckats såra en av de människor i mitt liv som jag älskar...
Det är väl bara ännu ett bevis på hur dum i huvudet man egentligen är. Det var ju inte meningen att det skulle bli så. Jag vill bara kunna hjälpa till.
Det är lika bra att jag ger upp nu, innan jag gör saker värre för mig själv och andra.

Det har varit alldeles för mycket för mig den senaste tiden. I lördags natt bröt jag samman ute på Beas balkong... Som tur väl var så satt jag ensam. Jag orkade bara inte mer.

Jag känner hur marken under mig börjar ge vika. Jag har vandrat på ostadiga stigar länge nu och jag håller på att falla igenom ner i mörkret igen.
Det kanske är för det bästa ändå. I mörkret kan ingen se dig gråta...

Hur i hela friden kan man vara så dum och tro att man kan hjälpa andra när man inte ens kan hjälpa sig själv? Hycklare är den rätta benämningen på vad jag är skulle jag tro. Meningar fyllda av tomma ord. Förståelse från en plats utan hopp, utan tro på lyckan. En pessimistisk inställning med en övertygelse om meningslöshet

Jag önskar att en bättre människa kunde ta min plats

torsdag 24 september 2009

Team Caddy + 1

"Hej idiot
Vill du rida min häst idag? Tänkte att du kan behöva det.
"

Utan dig hade jag gått under Jansson!

Du å jag Jansson <3

onsdag 23 september 2009

Dofterna
Minnena
Skratten
Vännerna

Det var 15 minuter av mitt liv då jag fick leva igen

Jag kan inte äta
Jag kan inte sova

Idag e jag sjuk

måndag 21 september 2009

Give it all away...

Det är slut nu. Det är verkligen helt slut!
Snälla ta mig härifrån. Snälla gör så att det sluta göra såhär ont. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer...
Jag trodde...
Jag hoppades...
Jag trodde att tårarna skulle ta slut. Jag vill bara slippa det.
Ni kommer aldrig kunna förstå och jag kommer aldrig kunna förlåta.
Snälla ta mig härifrån...

Skit

HYPERVENTILERAR!!!

Det här kommer aldrig att gå.... FAN ÅSSÅ!!!!!

lördag 19 september 2009

I sold you out to save myself


Vad säger det om en människa om den ler på sin dödsbädd?
Tacksamhet för det som varit eller det som kommer?



Det värsta var att få reda på att allt jag gjort, allt arbete, all frustration, alla tårar, alla framsteg och all glädje, egentligen var totalt meningslös.
En varm lördagsförmiddag i juni, när livet inte längre blev värt någonting. Ett fast handslag följt av ett ansträngt leende. Ett totalt sammanbrott och en sömnlös natt inlåst i ett mörk rum med svullna ögon och ett värkande bröst.

Jag kunde hantera det fram tills du sa hur det hade blivit. Fram tills du berättade sanningen för mig.
Jag hade kunnat intala mig att det faktiskt var bra. Varför tror du att jag inte vill åka dit? Jag vill inte få bekräftat det som är verkligheten. Kunde du inte bara låtit mig leva min egen förvridna dröm?
Jag kommer aldrig sluta klandra mig själv! Jag har inte bara förstört mitt eget liv utan hennes med. Förstår du hur ont det gör att veta det??

Du vet hur det är.
Jag vet att smärtan efter Totte fortfarande sitter i. Men det kunde du inte hjälpa. Jag styrde helt själv över händelserna. Jag hade kunnat kämpa. Jag hade kunnat klara det. Istället gav jag upp. Jag gav upp som den svaga jävla patetiska ursäkt för människa jag är!

Such a waste of space...

Det är vad jag är. Such a waste of space...
Meningen med att stiga upp om morgonen, vad är det?
Det jag har lärt mig om mig själv är att jag är en hycklare och en idiot. En dum jävel som inte ser skogen för träden.

Jag tror jag ger fan i världen ett tag nu
Den ger ju uppenbarligen fan i mig så varför ska jag vara något sämre?

Jessica - Aggregationsform

Till dig som var mitt allt
















Det värsta är att sakna dig när jag vet att det är mitt eget fel...

tisdag 15 september 2009

F.T.T.O.S

Det är nog lite av ett gränsland jag lever i just nu. Vandrar runt i blindo.
Egentligen vet jag nog inte vad jag vill. Jag kan inte sluta nu för du sviker jag alla förväntningar. Då har jag gett upp allt som någonsin betydde något för ingenting.
Dom säger att jag har ett mål.
"Va skönt för dig, det e ju många ungdomar idag som inte vet vad de ska göra"
Hur många gånger har man inte hört den frasen? Jag vet ju inte vad jag vill! Jag vet bara att det känns skit varenda gång jag sätter mig på bussen till Hoby. Det är så svårt att leva upp till allas förväntningar. Den snälla lillasystern, den goda vännen, den duktiga studenten... Det värsta är att jag verkligen anstränger mig. Jag driver mig själv till vansinne när jag försöker. Jag försöker och försöker och så får jag så mycket skit tillbaka. Jag är inget helgon, det kommer jag aldrig att påstå. Jag hoppas bara ibland att jag kunde få skriva av mina synder och börja om på nytt.
Nu vill jag bara skita i det. Men, jag kan inte det. Då betyder det ingenting längre. Allt som har offrats och allt som har undgåtts för att komma hit, det blir så fantastiskt meningslöst...

Det är väl lika bra att skratta till och le igen som vanligt.
Lika bra att gömma sorgen och ovissheten i det mörkaste hörn som jag kan finna.
Jag har lovat mig själv att vara stark för de som behöver mig, för mina älskade vänner. Det är faktiskt lättare att begrava sig i andras problem ibland. Då slipper man att ta tag i sina egna...

Jessica - Pieces

fredag 11 september 2009

Tanken va ju...

Please help me cause I'm breaking down

tisdag 8 september 2009

This can't be life we're living

FAN!
Det om nått gjorde så FUCKING jävla ont! Nu vet jag att det var helt fel!
FANFANFANFAN
varför valde jag att ge upp allt?? Nu kämpar jag för ett liv som jag hade, jag kämpar för dig. Jag lovar att inte ge upp. En dag ska det bli vi igen. Jag lovar...
Hur fan kunde det bli så jävla fel?

lördag 5 september 2009

Don't worry your time

Är det fel att säga att det faktiskt gör ont?
Är det fel att säga att man gråter om nätterna?
Är det så jävla fel att ha känslor?
Jag vet inte... Ibland känns det så. En god vän sa en gång till mig:
Varför är det okej att vara glad utan att ha något skäl, men när man är nere måste det finnas något som är fel?
Jag förstod inte då. Jag kunde inte se logiken i resonemanget. Men nu förstår jag. Jag förstår allt för väl. Plötsligt bara brister det. År efter år att lägga saker på hög, förtränga det, skämta bort det. Det bara brister. Då vet man varken ut eller in.
"Man ser i ögonen på någon om dom har haft det jobbigt, tuffa tider liksom. Sen finns det dom som man kan urskilja något annat i. En mörk skugga som rör sig i det inre. En demon som bara väntar på att få komma ut"
Det e dom som smyger omkring i våra sinnen och fördunklar våra tankar. Som får oss att inte se varför...
Otaliga gånger har jag stått på kanten och iakttagit vattnets stilla rörelser. Aldrig har ett litet steg känts så långt. Men det är kanske bra. När steget väl blir kort, det är då man vet att det är dags att ta det.


Jag önskade att jag kunde förklara precis varför, men jag vet inte. Jag vet helt enkelt inte. Jag vill kunna säga såhär är det, hjälp mig! Innan jag kan be om hjälp, så måste jag förstå felet.
Precis som du sa:
Ingen kommer acceptera det. Jag kan inte säga vad som är fel, det bara är det

Jessica - Lost in translation

torsdag 3 september 2009

Nervös, fast på ett bra sätt

"Jessicas
Dead by Sunrise
2 tracks
på dirren
En häst
sep-09
Från C.
"

Skivnamnet från helvetet! Skrattar bara jag ser det. Det e verkligen det lilla som gör det...
Tack vännen!

tisdag 1 september 2009

Dreaming

Man borde inte sitta och läsa gamla trasiga meningar
För det enda vi inte kan lappa ihop är söndriga minnen
Vi gömmer oss i ett moln av rök bland dunkla gator och hoppas att ni inte kan urskilja tårarna i våra ögon
Undanskymda från era brännande blickar, era dömande tankar
Låt gatlyktorna lysa våran väg, för nu tätnar dimman...