I sold you out to save myself

Vad säger det om en människa om den ler på sin dödsbädd?
Tacksamhet för det som varit eller det som kommer?


Det värsta var att få reda på att allt jag gjort, allt arbete, all frustration, alla tårar, alla framsteg och all glädje, egentligen var totalt meningslös.
En varm lördagsförmiddag i juni, när livet inte längre blev värt någonting. Ett fast handslag följt av ett ansträngt leende. Ett totalt sammanbrott och en sömnlös natt inlåst i ett mörk rum med svullna ögon och ett värkande bröst.

Jag kunde hantera det fram tills du sa hur det hade blivit. Fram tills du berättade sanningen för mig.
Jag hade kunnat intala mig att det faktiskt var bra. Varför tror du att jag inte vill åka dit? Jag vill inte få bekräftat det som är verkligheten. Kunde du inte bara låtit mig leva min egen förvridna dröm?
Jag kommer aldrig sluta klandra mig själv! Jag har inte bara förstört mitt eget liv utan hennes med. Förstår du hur ont det gör att veta det??

Du vet hur det är.
Jag vet att smärtan efter Totte fortfarande sitter i. Men det kunde du inte hjälpa. Jag styrde helt själv över händelserna. Jag hade kunnat kämpa. Jag hade kunnat klara det. Istället gav jag upp. Jag gav upp som den svaga jävla patetiska ursäkt för människa jag är!

Such a waste of space...

Det är vad jag är. Such a waste of space...
Meningen med att stiga upp om morgonen, vad är det?
Det jag har lärt mig om mig själv är att jag är en hycklare och en idiot. En dum jävel som inte ser skogen för träden.

Jag tror jag ger fan i världen ett tag nu
Den ger ju uppenbarligen fan i mig så varför ska jag vara något sämre?

Jessica - Aggregationsform