F.T.T.O.S

Det är nog lite av ett gränsland jag lever i just nu. Vandrar runt i blindo.
Egentligen vet jag nog inte vad jag vill. Jag kan inte sluta nu för du sviker jag alla förväntningar. Då har jag gett upp allt som någonsin betydde något för ingenting.
Dom säger att jag har ett mål.
"Va skönt för dig, det e ju många ungdomar idag som inte vet vad de ska göra"
Hur många gånger har man inte hört den frasen? Jag vet ju inte vad jag vill! Jag vet bara att det känns skit varenda gång jag sätter mig på bussen till Hoby. Det är så svårt att leva upp till allas förväntningar. Den snälla lillasystern, den goda vännen, den duktiga studenten... Det värsta är att jag verkligen anstränger mig. Jag driver mig själv till vansinne när jag försöker. Jag försöker och försöker och så får jag så mycket skit tillbaka. Jag är inget helgon, det kommer jag aldrig att påstå. Jag hoppas bara ibland att jag kunde få skriva av mina synder och börja om på nytt.
Nu vill jag bara skita i det. Men, jag kan inte det. Då betyder det ingenting längre. Allt som har offrats och allt som har undgåtts för att komma hit, det blir så fantastiskt meningslöst...

Det är väl lika bra att skratta till och le igen som vanligt.
Lika bra att gömma sorgen och ovissheten i det mörkaste hörn som jag kan finna.
Jag har lovat mig själv att vara stark för de som behöver mig, för mina älskade vänner. Det är faktiskt lättare att begrava sig i andras problem ibland. Då slipper man att ta tag i sina egna...

Jessica - Pieces