Vi spelar ett spel utan regler för tillfället. Där skuld och sympati är våra trumfkort.
Där det är tillåtet att dansa, om det är efter din pipa.
Vi väver nätet större och större. Tillslut fastnar vi i det själva.
Vi gömmer ord och viskar högförräderi i de öron som vill lyssna. De som säger nej avfärdas innan tvivlet sprider sig.
De som vill veta varför förs till galgen där du själv står och ler.
Där du står belåten och blickar ut över de folkmassor som du har lyckats sätta skräck i.
Där du själv fäller din dom.
Tärningen är kastad och frågan kvarstår, är det dina eller mina regler som gäller nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar