Allting är ju relativt...

Idag har varit en dag bland alla andra. Har mest gjort ingenting. Va hos hästarna imorse sen har jag mest svävat omkring å smålett för mig själv. Ingenting som skulle göras har blivit gjort och allting som inte skulle göras har gjorts.
Det mest positiva med idag har väl varit två saker:

* Har gått ner 2 kilo (på väg :D )
*Sverige klådde Koreanerna i handbollen!

Tycker faktiskt att de skötte sig jäkligt bra i första halvlek men sen så släppte dom in koreanerna för mycket på linjen så där fick dom många mål. domarna ska vi inte ens prata om!!
Svenskarna fick utvisning efter utvisning å tillslut blev Kim Andersson uppskickad på läktaren!! FITTEDOMARE!!

Sen till det som slog ner mig lite till jorden igen då. Kom upp till nattfodringen, kolla igenom Solis hovar (har inte varit så bra på sistonde) v f jätte fickor och sönder. Fan... Så nu måste jag nog ringa ut Roland för att få hjälp. Kul när jag precis börjat få igång henne igen så kommer jag kanske få ställa henne igen. Snart ger jag upp alltså...

Ha! Det kommer jag ju göra med! Hon ska ju säljas till våren...
Hur ska jag klara det? Hela min värld kommer vändas upponer. Mer än halva mitt liv har jag hållit på med hästarna, 4 år hos Janna med Solis. Så plötsligt allt tar slut. Hästarna och stallet har alltid varit min stadiga plats på jorden. Där har jag alltid kunnat få vara ifred med mina tankar eller bara gå å inte tänka något alls, rensa huvudet. Att den platsen inom en snar framtid snart kommer försvinna är för mig ett koncept som jag har lite svårt att greppa.
Förnuftet säger att det jag gör är rätt. Jag hjälper familjen och jag kan fokusera på mina studier, medans mitt hjärta river i bröstet på mig och skriker ut att allt detta är så fel...
Ja, jag har accepterat situationen och den går inte att ändra på. Jag har fått fyra underbara år med min älskling och fått ett andra hem, en andra familj.
Den dagen jag ser transporten svänga runt kurvan och försvinna iväg för alltid kommer nog etsas in i mitt minne.

Folk pratar om kärlek, och visst vissa som läser detta kommer säkert tycka att jag är konstig men, jag har aldrig haft mer kärlek för någon eller något i hela mitt liv. När man spenderar varenda dag, i ur och skur, hur sjuk man än är med en häst är det bandet som växer upp mellan häst och människa olikt något annat.
Jag förväntar mig inte att det kommer finnas många som förstå, men ni som förstår, ha överseende med mig när den dagen kommer för att det kommer inte vara något ljus tid...

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results

Jessica - Goodbye my love