Nattens tankar kom till ytan

"Men bejb, vad gör du ute?"
"Visst är det vackert?"
"Vad?"
"Regnet"
"Regnet?"
"Det känns så mycket lättare nu. Allt spolas rent. Världen får andas"
"Kom in nu istället, du kommer bli förkyld."
"Älskar du mig?"
"Varför frågar du det? Det vet du att jag gör!"
"Jag skulle också vilja andas. Rensas från allt ont..."
"Vad menar du med det?"
"Vi borde nog inse att det är meninglöst, vi kommer aldrig bli det vi en gång var. Regnet har spolat med oss ner i kloakerna. Det finns inget vi längre, bara du och jag."
"Älskling, säg inte så! Vi har varandra. Vi lovade... Förevigt..."
"Kanske spolade regnet bort löftena om en framtid också..."
"Så vad du säger är att det är slut?"
"Ja, det är slut."