Dum excusare credis, accusas

Det är bara jag nu.
Jag vandrar ensam genom natten med studentmössan djupt nerdragen över ansiktet. Det finns ingen mening att försöka vara snygg och sexig längre. Jag har bytt skor och knäppt tröjan.
Meningslöst.
Jag jagar efter en dröm som för längesedan har srungit ifrån mig.
Det är först nu, när jag tar mina stapplande steg hemåt som jag känner hur alkoholen tar tag i mig. Världen snurrar runt omkring mig och min enda vägledning är att denna väg är min. Fylld av glädje, ångest, skratt och tårar. Här har jag alltid fått gå ensam, vare sig jag velat eller ej. Denna väg är fylld av tankar. Jag känner mig trygg här.
Gatan är fläckvis upplyst av lamporna ovanför mig men i mitt vägskäl är det mörkt. Jag antar att det är så det ska vara, precis innan vi påbörjar vår vandring hem ser det som mörkast ut.

Jag skrev detta när jag gick hem från studentfesten. Jag önskar att jag kunde skriva med samma känsla som förr. Allt jag gör nu är halvdant. Writersblock.
Det är väl tid för mig att ta min penna och mitt block och hitta det som jag vet finns inom mig.
Ikväll finner ni mig på Piren

Jessica - Break away